Aftonbladet – 6 maj 1868, sida 2

radt, och dertill af en så obetydlig person som en lärarinna, en lön.agare inom familjen. Sådant är allt bra hårdt att smälta för den som blifvit van att tro på allmakten af sina behag. Väl uppbjöd Hilda all sin förmåga att undvika dessa stötestenar, men det hade sig ej så lätt. Grefve v. Schmetterling, hvilken för sommaren slagit sig ned i närheten af Dahlby, hade med den mest älskvärda påflugenhet introducerat sig derstädes såsom hvardagsa Det ges menniskor, som ega en viss ikhet med flugorna i rötmånaden: de låta icke afvisa sig. Stänger man dörren, komma de in genom fönsterna, och tvärtom, ja de krypa genom nyckelhålet eller skorstenen till med — håll dem ute den som kan! — Grefve v. Schmetterling hade mycket af Juliflugan: han var envis, påflugen, lade sig uti allting och surrade gerna kring fruntimmer. Den unge göteborgaren, också en granne, fast på obestämd tid, hade genom grefvens kapris för lilla guvernanten, som fru Berger den yngre uttryckte sig, fått fältet fritt att figurera som jeune premier för den vackra frun, om hvars förmögenhet han erhållit de mest säkra och tillfredsställande uppgifter. Det tycktes likväl som den nyssnämnda unga damens förkärlek för ålderdomen vore nog afgjord för att trotsa äfven hennes föregåsnde deconfiture på den äktenskapliga arenan; thy att allt under det hon med en liten pikant blandning af vårdslöshet och koketteri affärdade den unge merkuriisonen, lät hon illa miner spela för att till sig återföra den :rolöse, hvars grefliga krona hon redan ianlanom sett tryckt på ett par tum guldkan.adt porslinspapper, ofvanför ett Madame la comtesse Fanny von Schmetterling ne de Ber Jer. De är en så oskyldig partikel! ingen