Aftonbladet – 6 maj 1868, sida 2

dylik blick ljungat honom till möte ur Hilda v. Turnes mörka öga. Denna gång lät han likväl icke afspisa sig. Ett ord, min nådiga, yttrade han med en bugning,, värdig en balettmästare vid Stora operan. År det inte fröken von Turne jag har den äran att tala med? Hilda böjde hufvudet jakande, ehuru en lätt otålighet afspeglade sig på hennes sköna; allvarliga ansigte. Om förlåtelse, min fröken! (ny och förbättrad upplaga af bugningen nummer stt): Då jag har den äran att uti er far vörda min äldsta vän, hoppas jag ni tillåter, det jag så här utan ceremoni presenterar mig för hans dotter. Mitt namn är Filemon von Schmetterling. Det kan omöjligt vara er obekant ? ; Så är likväl förhållandet, genmälte Hilda kallt, i det hon påskyndade sin gång. År det möjligt? grefven kastade upp blickarne emot ett stort skatbo, befintligt i ett kastanjeträd tätt bredvid de promenerande. Det såg ut som han ville taga dess pratsamma invånare till vittnen på att en dylik uraktlåtenhet från den äldsta vännens sida var oförklarlig, ja oförlåtlig. Den skälmen von Turne! återtog grefven med ett försök att le, hvarvid guldbeslagen på öfra hälften af tandraderna blottades. Det skall han, på min ära, få höra af i morgon. Dag från dag har han lofvat presentera mig för er. Fru Berger junior, som lyckats komma förut med sin lilla grossör i fickformat, vände sig om alltemellanat samt slungade då och då än ett par ursinniga sidoblickar på Hilda, än åtskilliga smänktande och ömma dito på gamle grefven, hvilken dock märkte lika litet deraf, som den spelande orren gifver akt