Aftonbladet – 5 maj 1868, sida 3

LANDADE ÄMNEN. En norsk amazon, Aftenbladet meddelar följande bref från en till Amerika utvandrad norsk qvinna och skrifvet till en anhörig i hemlandet, som gifvit tidningen del deraf. Det är dateradt Newyork den 3 Januari och af följande innehåll: t Bäste morbror! Af ett bref från Oline IL. i Minnesota ser jag, att ni ej bekommit något af mina bref och ej vet något om mig. Så vill jag då underrätta er att jag lefver och har det mycket bra, men har stundom också haft det wery illa, då jag här i Amerika vankat vida omkring och haft många vedervärdigheter att kämpa med. Men nu är jag gudskelof i besittning af en liten förmögenhet, som jag om några år vill taga med mig till det ställe, der min vagga stod, för att ännu en gång se om den stora enen vid min brors hus är grön och om det höga fjellet bakom min fars fordna hus i det vackra Sigdal i Norway är lika brant och stolt. Efter mina föräldrars död reste jag från Minnesota till Boston i Massachusetts, der jag den 25 December 1864 gifte mig med en mexikanare af indiansk härkomst, med hvilken jag lefde mycket Jycklig; men det varade ej länge. Min käre och vackre man blef utskrifven till soldat, och blef efter åtta dagars öfning insatt som menig i 3:dje Missouri-regementet. Jag gret natt och dag och var nära att förtvifla af sorg. Trött vid allt och mätt på lifvet, beslöt jag att på byrån i Washington låta värfva mig till nordstatsarmön, sedan jag först förklädt mig, klippt mitt hår och öfvat mig i att föra mig som en rask ungersven. 300 dollars skulle jag få för ett år; och nu exercis i åtta dagar, och så wtrekte in i den oöfverskådliga, stolta armån. J som jag kom till regementet gafssignaltil 4; detvar den 14 Februari tidigt på morgonen. — ettnuljödo trummorna och trumpeterna, och na från fästningen i Richmond hveno om en på oss, och vi gingo på med stormsteg tt intaga den konfedererade hufvudstaden; men örsöket misslyckades den gången, och tusenden af våra tappas kamrater sjönko högtals i sitt blod och upplyfte sina armar mot den blå himlen. Anfallet förnyades flera gånger och med svåra förluster, tills Grant slutligen i Mars lyckades göra sig till herre öfver staden. Vi segorrika, yankees inmarscherade stolta i hufvudstaden. Kampen var slutad, segren lyste ur hvar nordsoldats ansigte och unionsflaggan vajade öfver staden. Sedermera, i: Augusti, skulle många af folket återvända hem till sina fredliga yrken, och jag mottog af general Grant en medalj för tapperhet och visadt mod. Min man hade efter hvad jag sedermera fått höra blifvit tagen till fånga af sydstatsmännen, men vid utvexlingen återfunnos blott 1400 af måhända 12 3 20,000, och min man var bland de försvunna och hade sannolikt omkommit i fångenskapen af misshandling. Jag stannade i Richmond till September samma år och gjorde bekantskap med många aktningsvärdå gentlemän, som ej hade den minsta aning om att jag var ett fruntimmer, (Den tappra Kary berättar derefter, att hon tillsammans med några andra köpte en andel i ett juteri i Tennessee och förtjente bra med pengar, tills hon för två månader sedan sålde sin lott för 3000 dollars.) Jag reste då till Newyork och afiade min förklädnad, och nu är jag åter samma ensamma och öfvergifna qvinna och låter tankarne ila tillbaka till den dag jag med min far och mor utvandrade från Norway. Huru mycket har jag icke upplefvat som säljan faller på en qvinnas lott! Men jag var icke den enda förklädda gqvinna som kämpade för unionen. Bland de första som utan-;