Aftonbladet – 5 maj 1868, sida 3

vernas ställning samt utdrag af reversoch vexe konto, så att de kunde öfverse ställningen och söj skildt, allt, som blifvit för bolaget upplånadt oc dit influtit. Dessa rådgifvare, voro för 1867, tra ligen äfven för 1866, hrr Ekström och Enavde Rädgifvarne och bolagsmännen i öfrigt ha aldri yttrat misstanke med anledning af de upplånad beloppens betydenhet, ej heller underrättat sig huru disponenten bekommit medlen. De hayttra sin tillfredsställelse med, att medel kunnat anskat fas, men nöjt sig med den upplysning, reverskon tot meddelat ungefär i. denna form: upptaget lå af datum, förfallande datum å belopp. — () Den tilltalade åtspordes, om han kunnat frigör. sig från oro för upptäckt, och huru han tänkt sig att saken skulle reda sig. Fan svarade, att stän dig oro förföljde honom, ehuru ingen särskild an ledning att befara upptäckt någonsin förekommit Emellertid var det omöjligt att vända om, och har var fullt förvissad, att inom högst två års tid skull alla falska pappr ha varit insamlade. Denna åsig grundade han derpå, att industrin nu redan är hög uppdrifven med högt pris på alla tillverkningarne och en bruttoförsäljning af 700,000 rdr om året Inkomsten häraf skulle ha betäckt en del af de falska papperen; och en annan del, såsom säker het för förlagslån hos Göteborgshus, blefve icke vidare behöflig, då man fupne affären tydligen gå med fördel, ehuru disponenten nu, då verkets kre: dit varit lika med noll, nödgats finna sig i att lemna sådana säkerheter. Förhöret var nu slut. Det. upplystes, att från Wermlands enskilda bank och från ombudsmannen vid lånekontoret i Göteborg ingått angifvelser mot Wijkander att på båda hållen hafva belånt falska papper (som återfinnas bland de ihans bekännelse uppräknade), och begärdes hans förvisande till vederbörliga domstolar för undergående af ransakning rörande dessa båda angifvelser: Äklagaren yrkade å den tilltalade ansvar enligt rasar 12 kapitels 4:de och 21:a 55 samt skalestånd enligt kap. 6 1isamma lag. Beträffande strafftiden, så fann åklagaren, med hänsyn till Wijzanders bildning och förmåga att bedöma, hvad ätt och orätt är, äfvensom med afseende på den verhörda skada, hans brott åstadkommit, sig böra not honom yrka högsta strafftid, som lagen för ådant fall bestämmer ); men då förfalskningar anvifvits vara af Wijkander annorstädes begångna, rkade åklagaren, att han måtte öfverlemnas till rederbörlig domstol, som har att derom ransaka. Den tilltalade, tillfrågad, hvad han hade att härmot anföra, svarade knappt hörbart: ingenting. Rätten afkunnade efter kort öfverläggning, fölande beslut: Genom egen, af omständigheterna tyrkt bekännelse är den tilltalade lagligen förunnen att hafva förfalskat 4 stycken vexlar å tillammans 38,800 rdr, hvadan rätten pröfvar honom aker till förfalskningsbrott och skyldig att stånda nsvar enligt strafflagens kap. 12 -5S 4 och 21, jeme örda med samma lags kap. 2 8 19 samt att ersätta kadan enligt samma lags kap. 6 1; men då, mte det att den tilltalade erkänt sig hafva beått förfalskningsbrott jemväl å andra orter, särkilda angifvelser om sådana brott ingått från arlstad och Göteborg, förvisar rätten nu målet 1 Carlstads rådhusrätt, der den tilltalade skall ställas, och kommer han att i häkte härstädes bida transporten till Carlstad. (SER. ALLEH.) Åberopade pragrafer stadga, förutom skadestånd, dtraftarhote från 6 månader till 4 år samt förlust af medborgerligt förtroende antingen i5 till 10 år eller för alltid.