Aftonbladet – 4 maj 1868, sida 3

— Hungersnöd och tyfus i Finlant Styrelsen för diakonissanstalten i preussisk staden Duisburg har från Berlin erhållit upp maning att skicka fere diakonissor till Fin land för att vårda tyfuspatienter. Styrelse för nämnde inrättning har redan efterkom mit uppmaningen och sändt tre öfvade dia konissor till Wiborg, från hvilken stad un der den 31 Mars ingått följande bref: Det ser bedröfligt ut hos oss. IHungers nöd och tyfus uppträda här i deras svårast skepnad. I den för få år sedan inrättad anstalten för arbetslösa befinna sig 1500 per soner från de nordligare delarne af landet men äfven inom detta län börjar hungern at rasa, och af dess följder dö många tusen Nästan i hvarje bondgård ligger någon sju i nervfeber. Hela familjer hafva dött ut: denna sjukdom. Barn, hvilka öfverlefva sina föräldrar, lemnas åt sitt öde. Alla hospitaler äro öfverfyllda. I den s. k. sjukdepote hvarifrån patienterna öfverlemnas till sjukhusen, ligga för närvarande 69 personer i ett rum: män, qvinnor, barn, flickor, lik, tyfuspatienter, barnsängsqvinnor 0. s. v. Alla dessa menniskor ligga der utan vård. Depotens läkare har sjelf dött i tyfus, och de andra läkarne hafva alltför mycket att göra, för att kunna komma dit. En finsk prest, som dagligen besöker detta förpestade rum, ir de sjukes enda tröst. Och dock säges Viborg vara den stad, som gör mest för sina sjuka ett bref af den 14 April från Helsingors heter det: Hittills har folk bakat sig bröd af hö, alm, bark, sågspån o. s. v., ja man har till ch med bakat sig bröd af en fjerdedel mjöl ch tre fjerdedelar lerjord, blandad med sand. Men nu är på de flesta ställen mjölet slut; ch folket har inga pengar att köpa mjöl för ch intet arbete, hvarigenom de kunna förjena några. För dem återstår således intet nnat, än svälta ihjel — och de svälta också njel i hundratal! Ja, många tusen skola yterligare dö, om de icke få hjelp! osserssnkrNr kärt