Aftonbladet – 1 maj 1868, sida 3

skall lefva och vända upp och ned på allting. Fröken Sofi sade i morse åt flickorna i köket att hon gerna kunnat fara till Paris för beständigt och ta sviten med sig — syster sjäp. Lilla Äimbe! Iilda höjde banden ogillande. Du känner henne inte, fröken! Jag vill våga på att du inte skall tycka mer om henne än vi andra... Usch! se der kommer hon... jag springer ginvägen så att jag slipper helsa. I ett ögonblick var den lilla flickan försvunnen bakom en skog af spirer och hagtorn. En ofrivillig nyfikenhet eller fastmer en rent mekanisk rörelse kom Hilda att kasta ögonen åt det håll lilla Aimee angifvit. På något afstånd varseblef hon en ung dam, hvars drägt, ehuru nästan för prålande och grann att vara förenlig med god smak, likväl med ett välberäknadt Tokotteri framställde till största möjliga fördel ett utseende, väl ganska vackert i och för sig sjelf, men dock af den art och beskaffenhet att det derförutan helt säkert fått passera oanmärkt. En chamoisfärgad schal af silkeskrep föll i luftiga vida draperier omkring en figur, hvars former, kanske nog yppiga i förhållande till längden, likväl ingalunda stötte skönhetssinnet. Rika, mörkbruna lockar ringlade sig sjelfsvåldigt ned under en liten rund halmhatt med lång hvit plym, hvilken jemte en hel klunga törnrosor af alla tärger fästades vid den uppstående skärmen medelst en kokard af mörkröd sammet. Den lilla koketta hufvudprydnaden med sina bjerta färger gaf en varmare skiftning åt den något gulaktiga hyn. De fylliga högröda läpparne, ögonen med sina violetta skuggor ofvan och nedom, de blasvarta ådrorna som likt fina pensel