Aftonbladet – 1 maj 1868, sida 2

EN PRIARE —— EN BEFRIARE!) Af författarinnan till Såpbubblorna Fru Bergers sommarnöje var ingen af dessa små, moderna paviljonger — ett mellanting af konfekt och teaterdekoration, till och med i afseende på deras fagra yta och bristande soliditet, och hvilka spekulationsandan hos en del possessionater i Stockholms grannskap låtit upprada längs efter stränderna, ej olikt det sätt, hvarpå barnen pläga uppställa på julbordet en ask fint och prydligt utkrusadt niärobergerkram; — detta var en landtgärd med åker och äng, stall, ladugård, allehanda småkreatur och fjäderfä från dufvan, som kuttrade i sitt gammaldags, prydliga gemak, till kalkonerna, hvilka gingo och stoltserade på bakgården. Byggningen, ehuru gammal, var väl bibehållen; fru Bergers morföräldrar, som köpt stället, hade låtit uppföra den, icke allenast till sommarboning, utan äfven för att derstädes öfvervintra. Den nuvarande egarmnan bebodde den likväl endast den vackra ärstiden. Den lilla egendomen, skönt belägen i en dalsänkning emellan tvenne höga granitberg, var tillräckligt aflägsen för att vara befriad från allt det tvång, det ständiga folkhvimmel samt öfriga olägenheter som äro oskiljaktiga från landtgårdar, belägna i hufvudstadens omedelbara grannskap. Den var endast afsedd för egarinnan, hvilken dessutom var rik nog att icke behöfva hos sig inrymma en massa sommargäster af olika specialitet, hvartill annars på dejtlesta landitällen i Stockholms närhet alla bade möj) Se A. B. nr 87, 89, 90, 92, 94 och 97—99.