I aftonens plenum fortsattes och äfstutades den få förmiddagen började behandlingen afjernvägsbetänkandet, hvilket enda ärende upptog kaämmaren till kl. 12 på natten. Diskussionen öppnades af his Ocklind, som, med fästadt afseende å att den nordvestra banan så snart som möjigt måtte blifva färdig, instämde i det af grefve Posse på förmiddagen gjordå yfkamde om ett anslag af 6,180,000 rår, hvaraf en million skulle utgå redan i år, afseende detta anslag banans fördigbyggnad under år 1870. : Hr Medin yrkade att anslaget för 1869 måtte bestämmas til 3990,000 rdr, genom hvilken summa, enligt byggnadsstyrelsens förslag, jernvägsarbetet skulle kunna fullbordas under år 1871. Hr Ola Bosson Olsson. ville, i betraktande af statsverkets finansiella tillstånd, som beklagligen vore sådant att man nödgades upptaga utländskt lån, af sparsamhetsskäl yrka bifall till utskottets förslag orm anvisande af 2,250,000 rdr för nästkommande år. Friherre Gripenstedt ville ej bestrida att utskottet haft en ganska svår uppgift att lösa, nemligen å ena sidan angelägenheten att så fort som möjligt utföra förevarande jernvägsarbete och å ad sidan nödvändigheten att uppmärksamma de förhållanden, som Ålågga sparsamhet. Talaren förklarade sin åsigt vara att utskottet ej lyckligt löst denna uppgift och ansåg talaren sig hafva befogad anmärkningar icke endast mot det slut, hvartill utekottet kommit, utan äfven mot den grundsats, som i motiveringen gjort sig gällande. Utskottet säger nemligen uti sin motivering att det ej vore försigtigt att bedrifrajernvägsarbetena hastigare, än att den tillökning i nettobehållningen, som kan väntas af den stigande trafikinkomsten utaf redan fullbordade jernvägar, tillfullo betäcker och öfverstiger annuiteterna för de nys lån, som för jernvägsanläggningarne upptagas; och detts ahsåg talaren vara riktigt, men anmärker att utskottet kort derefter säger, att det trott sig böra begränsa 1869 års anslag till nordvestra stambanan såväl inom den sätama, hvilken betingas af dessa ofvan anförda omständigheter som äfven med hänseende till möjligheten att sedermera utan ytterligare utländsk skuldsättning framgent fortsätta jernvägsbyggaderna i jemn oc stadig om ock förminskad skala. Häruti ville talaren se att grunden för utskottets motivering Dlifvit helt olika mot hvad det ofvan anfört. Talaren ansåg att frågan egentligen inskränker sig till huru mycket man kan påräkna och då de uppoffringar staten genom årlig ränta och amortering iklädt sig uppgår till 4700,000 rdr, hvarifrån afgår ett uppstående öfverskott af 2,225,000 rår, har staten endast att ikläda sig en summa af omkring 22 million årligen. Redan vid förra riksdagen meddelade statsutskottet att man på grund af erfarenheten, som . visat att inkomsten under år 1864 stigit med 3000 rår, 1865 med 7200 och 1866 med 4000 rdr, synes berättigad aft antaga en årlig tillökning af 3000 rdr pr banmil såsom regelmessig för en lång följd af år och på grund af denna föregående erfarenhet ansåg talaren att man kunde beräkna tillgångarne till 300,000 rår årligen för de 100 mil jernväg, som trafikeras, men denna tillgång må ej byggas upp utan användas till ränta och amortering. På grund af dessa tillgångar ansåg talaren att man kan upplåna 5,000,000 rdr om året och ville för sin de! yrka bifall till K. M:ts proposition, hvarigenom talaren ansåg sig stanna inom den summa som utan olägenhet skulle kunna upplånas och sade sig derjemte i första kammarens redan fattade beslut finna en ökad anledning att ej begära högre anslag än det af K. M:t äskade. Hr Indebetov ansåg de af den föregående tala ren uppgjorda beräkningar öfver de påräknade årliga inkomsterna ganska tvifvelaktiga, ty om de ock skulle vara att förvänta under några år skulle dock ett reparationsår förr eller senare inträffa som kanske till och med skulle inskränka inkom sten till minus i stället för plus. Talaren föror dade att man borde gå sakta tillväga och bygg: jernvägar med egna. medel samt yrkade med an ledning deraf bifall till utskottets förslag.