AEA MA ta efter sammanträdet afslutades. Andra kammaren. Jernvägsbetänkandet. Sedan de gemersamma voteringar blifvit verkställda, för hvilkas utgång redogörelse blifvit lemnad i gårdagens tidning, föredrogs och bifölls statsutskottets utlåtande n:r 84, med förslag till förändrad lydelse af 23 S i riksgäldskontorets reglemente. Derefter föredrogs statsutskottets utlåtande nr 85, i anledning af dels K. M:ts proposition, ang. anslag till fortsättande af statens jernvägsbyggnadör, dels enskilde motionärers framställningar ang. statsahsldg, lånevnderstöd eller räntegaranti för ifrågasatta jernYägsanläggningar, äfvensom ang. an slag till bestridande af tmdersökningskostnader i afseende å föreslagna jernvägslinier. Utskottet har först föreslagit, att alla de medel, hvilka vid innevarande riksdag för jernvägsbyggnader beviljas. uteslitande skola användas till fortsättande af arbbtöra 4 nordvestra stambanan. Hr And. Aug Andersson stkäde att 1 million rdr skulle anslås till hvardera af östra och hörra stambanorna. Hr Hedenberg och Svensen förordade Fässjö—Oskar: hamnsbanan, hvaremot hrr Per Nilsson i Esp Medin, Hedlund och Jan Andersson, med erkänpande af det behjertansvärda, i fråga om flere a! dö vid denna riksdag väckta försiag vm jornvägs. anläggliihgar, Hkyal ansågo sig böra bifalla utskottets förslag, till följd af den nuvarande finansiella ställningen. Utskottets förslag bifölls. . Sedan hr Harald Ericsson talat för sin motion om räntegaranti åt ew blifvande bolag för jern vägsanlaggning mellan Frövl och Falun, bifölls at skottets atstyrkande af iotlonen. Om den vigtigaste punkten af utskottels försm, uppstod en diskussion, som icke slutades på förmiddagen. Utskottet Hat i denna punkt hemställt, att riksdagen måtte till fortsättarids af arbetena å nordvestra stambanan för år 1869 till utgåeide från statskontoret på extra stat anvisa en summa af 2,250,000 rdr K. M:t har för sagde ändamål äskat 4,650,000 rdr, på det hela linien skulle kunna fullbordas 1871 och linien Ohristinebamn-—Carlstad år 1869. Jömot titskotteis förslag har bland andra hr Wern reserverat tig Och yrkat , beloppets bestämmande till 3,090,000 rår, i hvilket fall banan skulle bli fullbordad år 1871, utan afseende å någon viss dels färdigblifvande förr än det öfriga. I en af reservanten åberopad, af öfverste Beijer afgifven promemoria, redogöres äfven för de vilkor, på hvilka banan skulle kunna fullbordas redan år 1670, nemliger ott anslag för år 1869 af 5,180,000 rdr och 1 million fåt för detta år. Grefve Posee började diskussionen itöd att i minnet återföra, hurusom vårt jernvägsbyggande mycket hastigt utvecklats från 1855 till 1565, men att det sedan med en ännu hastigare fart återigen minskats: Om man under denna första period gick t för raskt ftrmåt; har man i den sista återigen gått alldeles för fort baklängös och inskränkt jernvägsbyggnaderna alldeles för mycket. Tun gärdeles vigtig omständighet vore, att riksdagen för denna angelägenhets rätta bedrifvande uppgjorde en ordentlig plan; att riksdagen först och främst gjorän klart för sig om den vill bygga mycket eller litet, om det vill bygga med landets egna eller med lånta penningar. För gin del hörde tal. ej till deras antal, söm anse att vi böra inskränka cräkostnadetna för hya jernvägar blott till den behållna trafikimkoiistet; tvärtora hök tal, före, att dessa medel icke alls böra användas til byggandet af nya jernvägar, utan blott till amortering af skulden för de gamla. Hvad beträffade den förevarande bansträckninen, så trodde tal. att äfven, de som äro mest återhållsamma, deck äro ense derom, att nordvestrå stårsbanan bör fällbordas: ingen funnes efter all gänmolikbet, som ansågö ställningen 2å dålig, att detta ej borde ske. DA meningarne i detta fall således icke äro delade, steritöde blott att tillse, huru denna bana kunde byggas för bästa priset. Den af öfverste Beijer afgifna, utskottets förslag bifogade, promemorian visade i detta afseende, att öm byggandet fortskyndas så, att banan blir färdig. redan 1879, så uppstår en besparing af öfver 900,000rdr och 1571 500,000 rdr. Andra skäl att påskynda fullbordandet såg talaren dels deri, att den färdiga delen, som nu trafikeras med en förlust af ungefär 59,090 rdr, efter år räknadt, då skulle gifva en betydlig vinst, och dels deri, att den svenska jernindustrien kunde erhålla en behöflig uppmuntran, som icke vore möjlig med det al utskottet föreslagna anslaget, hvilket hufvudsakligen skulle åtgå till terraseringsoch andra förberedande arbeten. Tal. påpekade äfven fråans politiska betydelse, i det hans åsigt var, att jenna bana mer än unionskomit6er, vackra tal och tidnitgsartiklar skulle bidraga till en verklig sammanslutning mellan brödrafolken, — och denna kunde icke ernås nog tidigt. Tal. slutade med det yrkandet att kammaren måtte, med ogillande af utskottets förslag, bevilja för det ifrågavarande ändamålet 6,180,000 rår, deraf 1 million rår att utgå under innevarande år. Hr Hedengren talade med mycken värma för det af den föregående talaren förordade anslagsbeloppet, utvecklade än ytterligare dennes skäl och fäste dessutom uppmärksamheten på vigten af den ifrågavarande banan i händelse af krig, För närvarande vore det skäl att påskynda arbetet äfven derföre att arbetslönerna nu äro låga, till följd af den rådande arbetslösheten. Hr Hierta vädjade till den allmänna meningen i landet och hos riksdagsmännen förra riksdagen och vid början af denna, hvilken mening tal. an såg otvifvelaktigt gilla förra riksdagens åsigt i ämnet. De,besparingar som den omnämnda promemorian utlofvar, skulle vara ett skäl till fortskyndande, om blott dess löften ej vore falska och promemorian således i hög grad vilseledande. Då tal. icke kunde antaga, att hon blifvit sådan aj uppsåt, måste han förundra sig öfver, att så myc ken tankspriddhet varit herrskande vid dess upp rättande. För att visa detta påståendes riktighet anförde tal. att räntorna på anslagen blifvit be räknade för olika lång tid. Undvekes detta fel blefve den verkliga besparingen 4 å 500,000 rdr. Tal. instämde -med den förste tal. deri, att de ej står så illa till, att vi icke skulle kunna bygg: