någonting som borde undvikas, Statsrådet frih. a Ugglas erinrade att skilnaden mellan statsinkom: sterna, enligt utskottets förslag och enligt K M:ts proposition om statsverkets tillstånd och be Ihof, hade sin grund deruti att utskottet ansett åtskilliga inkomster ej komma att inflyta, som K. M:t deremot antagit. Regeringen har dock, enligt hvad talaren sökte att visa, ej haft någon anledning att på förhand antaga det statsbristen skulle uppgå till det af statsutskottet beräknade belopp. I afseende på sättet för lånets upptagande trodde talaren att det ej kunde för närvarande inom landet erhållas, utan endast på den utländska penningmarknaden. Utskottet hade, anmärkte talaren slutligen, ej bland inkomsterna för år 1869 beräknat allmänna bevillningen för samma År. Emot en konvertering af det i fjol upptagna 6millioners-lånet hade talaren intet att erinra, såvida nemligen det blefve föreskrifvet att af det lån, som nu kommer att upptagas, ett belopp af 6 millioner ovilkorligen skulle för detta ändamål användas. .Grefve Hen. Hamilton trodde det vara bäst att ej upplåna större summa än den som nätt och jemnt behöfves, och denna summa vore just den af utskottet föreslagna. Genom att upptaga det högre beloppet skulle man åstadkomma en onaturlig penningtillgång som alltid visat sig vara skadlig. Frib. ÅA. C. Raab instämde med den föregående talaren under yttrande, att det vore långt bättre att åtaga sig skattebördor än att upptaga alltför stora utländska lån. Grefve J. O. Mörner ansåg statens rättighet att taga lån grunda sig endast på dess behof, dess vilja att göra lån; orsakerna till detta behof måtte nu vara hvilka som helst. Behofvet uppginge för närvarande ej till mera än 18 mill, an borde derföre ej heller låna mera. Staten borde likaväl som den enskilde endast i nödfall betala sina skulder genom att upptaga nya lån. Att reglera statens affärer genom nya sväfvande lån vore ej att rekommendera. Frih. Sprengtporten uttalade den önskan att lånet helst måtte upptagas inom landet, ty derigenom skulle vår kredit i utlandet stärkas. Frih. Bildt och herr Tornerhjelm sågo deremot just uti osäkerheten att staten skulle framdeles få stort öfverskott i inkomster, att det i fjol upptagna lånet kunde af detta betalas, ett skäl att nu genast låna så mycket att ifrågavarande temporära lån skulle kunna tagas in i detsamma. Det lån man nu ville upptaga borde föröfrigt uteslutande upptagas i fonderade obligati ner. Bestämdes det till 24 mill., skulle ock möjligen uppkommande öfverskott i statsinkomster knnna användas till fortsättande af den nordvestra stambanan. Hr Wallenberg yttrade, att när man skall på den utländska penningmarknaden uppträda som låntagare, så är det orätt att drifva upp summan högre än nödvändigt är. Ingen menniska, som är mån om sitt namn, kan skrifva under ett lån af 24 millioner och säga att det är allt för jernvägarne. Lånades mera än 18 millioner, kunde lånet med allt skäl benämnas blandadt; det blefve då ej endast upptaget för att ersätta hvad riksäldskontoret af sina inkomster utgifvit för jerngsbyggnader, utan äfven för att bestrida statens ordinarie utgifter. Fullmäktige borde för öfrigt, just för att befordra uppkomsten af ett inhemskt lånesystem, få upptaga lånet dels fonderadt, dels icke, efter hvad fullmäktige ansågo lämpligast. — Talaren yrkade bifall till utskottets förslag, som också efter votering af kammaren godkän es med 50 röster mot 47, som röstade för det högre lånebeloppet. Öfriga punkter, med bestämmelser om hur med lånet skall förfaras, biföllos utan diskussion, hvarefter sammanträdet afslutades.