5 komma till något godt resultat. I betraktande af I den afkastning andra banor lemna, får mån beikna en årlig förminskning i inkomst af 210,000 rår, lintill dess den nordvestra banan blir färdig, hvil? I ket talaren ansåg vara ett skäl för beviljande af IK. M:ts framställning, hvartill äfven de stora förd delar i politiskt och strategiskt hänseende, som Å så ofta framhållits, vore att räkna. s Hr Jöns Pährsson trodde försigtigheten mana till att endast använda de medel, som de färdiga banorna åfkastade och skulle derföre helst önska 5) bifall till utskottets förslag, men ville dock ej I I motsätta sig det anslag första kåmmaren beviljat. tl Hr Nils Andersson i Bäfvik instämde i det af t I grefve Posse på förfhiddagen gjorda yrkandet, förI nämligast af det skäl, att detta högre anslag skulle ? i nuvarande tryckta tider kunna vara till nytta, såsom beredande arbetsförtjenst åt den arbetslösa 1 I befolkningen, Tal. frångick likväl under senare delen af öfverläggningen sitt yrkande och biträdde YI den kongl. propösitionen, som tycktes ha mera utI sigt till framgång. Hr Mannerskantz fann väl en jemförelse mellan I statens inkomster och utgifter mycket otillfredsI I ställande, men hoppades ett bättre förhållande I genom tullinkomstens och bränvinsskattens stigande. Tal. såg den rätta utgångspunkten för sitt I bedömande i antagandet af att den årliga inkomtIsten af jernvägarne uppgår till 300,000 rdr, hvariI genom man vore satt i tillfälle att efter behof uppI låna 3, 4 å 5 millioner årligen. Tal. trodde, att I genom att inom landet årligen upplåna 3 millioI ner, komme man lättast och fortast till målet och I yrkade bifall till K. M:ts proposition, dock med det tillägg, att högst en million redan under detta år -) deraf skulle utgå. Hr Ol. Olsson instämde i detta yrkande. ) Hr Björck yttrade sig om den politiska vigten, :I men ansåg att samfärdseln med Norge vore i tillI räckligt många andra åfseenden tillgodosedd. Tal. I förklarade att man bör se på statsverkets tillgånIgar och taga erfarenheten till råds, och af den senare skall man finna att den utländskå skuldsättningen för våra jernvägar vållat rubbningi värdet Jå egendomarne, rubbning i arbetet och industrien Im. m, och dessa följder trodde tal. att landet fortI farande hade att vänta. Svårigheten att betala TJ räntorna på de storå lånen är redan nu stor och skulle ytterligare komma att ökas. Tal. varnade Tför att öka den utländska skulden och ansåg att man för jernvägsbyggnader ej borde gå längre än hvad den inhemska upplåningen tillåter, emedan landet ej tål vid den utländska skuldsättningen. Med fästadt afseende på landets finansiella ställning måste man förfara med den största sparsamhet, och den förevarande frågan får ej ses endast såsom den norska jernvägen allena, utan måste betraktas såsom hela jernvägssystemet. Tal. sökte derefter vederlägga åtskilliga af de DR ifter, som föregående talare anfört och yrkade bifall tili utskottets förslag. Ftih. Liljenerantz instämde till hufvudsaklig det med den föregående talaren och hade nu endast De ordet för att skärskåda och vederlägga åtskilliga af de argumenter söm anförts, hvariblan han särskildt till vederläggning upptog åtskilligt af hvad frih. Gripenstedt anfört. Talaren vidblef sitt på förmiddagen gjorda yrkande af 3,090,000 rdr, Hr Hedlund menade att ingen kunde bestrida det vårt land i afseende på natårens rikedomar stode främst blånd alla länder i Europa och att verkligheten öfverträffat alla förhoppningar. Lyckligtvis, sade talaren, ha vi byggt våra jernvägar med utländska kapitaler, och tack vare detta ha vi också inom landet kunnat upplåna betydliga summor, ty de utländska lånen ha förskaffat oss en ständigt växande produktion, som också visat sig i en ständigt stigande export, för hvilken för 10 år tillbaka endast fordrades 250,000 skeppsläster, men hvilken nu tager i anspråk 470,000. Det är, fortfor talaren ett en gång fattadt beslut att landet skall bygga en jernväg till Norge och jag kan ej fatta hvarföre ej detta bör ske på den möjligaste korta tid och helst i betraktande af det förhanden varande bevekande förhållandet med vår arbetarebefolkning. Talaren yrkade bifall till den k. propositionen och, om K. M:t så för godt finner, att en million deraf skulle utgå redan i år. Hr Hörnfelt kunde ej fästa sig hvarken vid de beräkningar som gjorts, ej heller vid de höga summor, som blifvit föreslagna, utan yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Rundbäck virkade bifall till k. propositionen med det af hr Mannerskantz gjorda tillägg. Hr Lindström tillkännagaf sig, med anledning af första kammärens numera kända beslut, afstå från sitt på förmiddagen gjorda yrkande och biträdde K. M:ts proposition. ir C. A. Larsson medgaf sig tillhöra de såkallade jernvägshungriga och sade sig ingalunda förundra sig öfver att de båda veteranerna mom utskottet, hrr Björck och Hierta, voro för att spara, men förvånade sig desto mer öfver att en representant från Södermanland, hr Indebetou, yrkade på att man skulle bygga långsamt med egna tillgångar, en åsigt som den tal. troligen ej förfäktade, då striden pågick om stambanans dragande genom Södermanland. Tal. ansåg att man bör låna så länge man kan, för att få DYER jernvägar och slutade med att yrka bifall till K. M:ts proposition. Hr Rosenberg instämde i detta yrkånde. Hr v. Troil gillade den grundsats, som uttalas i betänkandet, att mån år från år bör bestämma nåot så när lika ansläg, emedan den inhemska indastrien deruti har en påtaglig fördel. Tal. trodde dock att anslaget var af utskottet för knappt tilltaget, hvarföre tal. ville ansluta sig till hr Mannerskantz förslag. Hr Anders Jonsson instämde i detta yrkande. Hr Lönnberg yrkade bifall till den k. propositionen. Hr Sjöberg talade för förening om första kammarens beslut, hvaruti hrr Joh. Andersson och Witt instämde. Frih. Alströmer ansåg att man nu, då arbetslönerna voro Billiga, ej borde beviljå minsta anslaget, utan yrkade fördenskull bifall till K. M:ts proposition. Efter slutad diskussion voterades först om kontraproposition, dertill med 93 röster mot 72 antogs K. M:ts proposition, hvilken äfven i hufvudvoteringen segrade med 99 röster mot 67, som ville bifall till utskottets hemställan. Genom ytterligare votering beslöt kammaren, i enlighet med hr Mannerskantz förslag, att af det sålunda beslutna anslaget 4,650,000 rdr, skulle en million utgå under innevarande år. Emot detta senare beslut reserverade sig frih. Liljenorantz, på den grund att han ansåg i formelt afseende oriktigt, att talmannen framställde proposition på ifrågavarande af hr Mannerskantz gjorda förslag, då motion derom ej blifvit väckt och detsamma ej heller i den k. propositionen förekommer, hvarjemte mot beglutet om anslagssumman reservation anmäldes af hr Björek, som ansåg det fattade beslutet innebära vådor i nationalekonomiskt och politiskt hänseende, hvilka vådor ingen hellre än talaren skulle se uteblifva, men, af fruktan för att de en gång skola inträffa, ville han genom reservation till protokollet fritaga sig från att ha medverkat dertill. Häruti förenade sig hrr frih. Liljenerante, Ola Bosson Olsson, Ola Månsson, Hörnfelt, Key, Wigardt, Ivarsson, Jöns Pährsson, Liss Olof. Larsson, Blanche, Olof Nilsson, Wener, And. Andersson, Magnus Svensson m. fl. Angåendeutskottets afstyrkar.de hemställan i anledning af en utaf hr L. Nordenjelt väckt motion om 15,000 rärs anslag för verkställxnde af en utredning, om hvilket inflytande en jernväg, utgående från jernvägen mels tan Örebro och Köping till sjön Siljan och Falun, dels snart efter dess fullbordande, dels ockiframtiden kan antagas mutöfta på nettoinkomsten af statens jernvägstrafik och på landets metalltillverkning ocH näringsförbållanden i allmänhet, äfvensom om hvilken ränta på byggnadskostnaden en sådan jernväg kan antagas lemna, uppstod en kort diskussion, föranledd af hr Haralå Ericssons yrkande på bifall till br Werns, utlåtandet bifogade, reservation. Hr Ericsson understöddes af hrr Nils Andersson, Reutercrona, Vougt, Gumeelins m. fl., hvåremot utskottets förslag förordades af hrr frih. Liljenerantz, P. Nilsson i Espö, Muren, Key och frih. Alströmer. Genom voteri segrade utskottets mening med 61 röster mot MYTER TS ANTER Undorrättelse för jerntiliverkare. Till h. exe. statsministern för utrikes ärendena har nedanstående rapport, daterad Bomhaw dent 10 Mars. ingått från premierlöjt