Aftonbladet – 30 april 1868, sida 2

Ah, hvad mamma är dum! .. Om man faller i sjön kan man väl inte brinna upp. Herre Gud, du tråkar alldeles ut migt... Der är både eld och vatten. Hvad gör det?... Jag har aldrig farit på någon ängbåt... Jag vill fara i morgon med fröken; hör mamma det! Jag får så ondt i hufvudet af att åka... Om ditt hufvud inte tål vid åkningen, får du väl fara på sjön, mitt söta barn! Fru Berger bortlade knytningen och tog till romanen. Stå nu inte här och häng öfver mig längre... 3 Jag skall gå min väg strax, bara jag får en riksdaler! skrek lilla Aimee, hvars tankegång fått en ny riktning. Hvad skall du med den, då? Köpa konfekt för! Ån pengarne som du fick i går? Ah, di är slutl.. Tror mamma femtio öre räcker i evighet — Gå din vägl... Jag går inte förr än jag får riksdalern — Lilla Aimee, får jag tala vid dig! ljöd Hildas röst från salongen, der hon sutt vid pianot preludierande på ett nytt musikstycke, Aimee kom och ställde sig bakom hennes stol. ; Hvad var det Aimbe lofvade mig i går ? Hilda tog barnets hufvud emellan sina händer och betraktade henne med sina milda, allvarliga ögon. Att vara snäll och lydig, aldrig egensinnig. Har Aimee hållit ord? Nej, det har jag inte! erkände den lilla lickan med barndomens naiva öppenhet. Bör man inte alltid hålla ord när man ofvar? Johö!