Aftonbladet – 30 april 1868, sida 2

nya hem och dess åbor, var det med en viss lättnad hon gick att vända Stockholm ryggen för att åter inandas landets rena luft Hon hade tillbragt sin hela tid i en af våra sydliga provinser samt ett par af dess mindre städer; hon kunde således egentligen betraktas som landtbo. Både af smak och vana hängifvande sig åt ett kontemplativt lif, föreföll henne hufvudstaden med dess stoj och buller i -hög grad motbjudande. Följande dag var bestämd till afresan. Fru Berger, som af öm omtanka för sitt dyrbara lif aldrig satte sin fot på en ångbåt — hon hyste öfverhufvud taget en viss antipati mot det våta elementet — skulle som vanligt färdas landvägen. Det var afgjordt att Hilda och lilla Aimee skulle vara henne följaktiga. Men lilla Aimee hade fått det för sig att hon skulle fara sjövägen, Följaktligen afgaf hon ett bestämdt nej till mammas proposition. y Mamma kunde ta dockorna med sig samt åta henne och fröken fara på båten. Hilda hade tagit till regel att endast i yttersta nödfall oåtspord inblanda sig i dissussionerna emellan Aimee-och hennes hulda noder, Det skulle äfven varit att taga vaten öfver hufvudet. Enligt Hildas öfvertyelse måste hon dessutom börja med att lära in elev det orätta uti att visa egensinne — å långt hade hon ännu icke hunnit. Aimee ydde visserligen sin fröken, men att lyda namma, det kunde hon icke riktigt få klart ör sig vara af nöden. Jag vill inte åka, det är så tråkigt!... ag vill fara på sjön, hör mammal... Ack, hvad du bråkar, min engell... sucade fru mamma med en undertryckt gäsping. Hvarför skall du fara på den otäcka åten?... Gå och falla i sjön... Kanske rinna upp till och med,..