Aftonbladet – 30 april 1868, sida 2

skränkt i superlativ grad. Således var de icke endast vilja som felades, det var äfver förmåga. Nöjd med den seger hon redan erhållit undvek Hilda så mycket som möjligt all tvång, samt egnade sig till en början företrädesvis åt utvecklingen af de moraliska begreppen hos barnet, hvilket i allt var lång efter sina år. Den förträffliga ledning Hilda erhållit af sin egen mor satte henne i stånd att här verka vida mera välgörande än om hon egt ett högre förråd af död kunskap. Det bodde en rik, ädel ande inom denna unga flicka; i klara, åskådliga och lefvande former visste hon att kläda sina tankar, och Aimåe lyssnade, tjusad af denna ljufva musikaliska röst, hänförd icke af orden, men af det låga smekande tonfallet. Ofta när Hilda slutat, kastade hon hufvudet i hennes knä och mumade: Tala mera, jag vill höra på dig... du taar så vackert... Det är ett gifvet faktum att varelser, hvilas intelligens står på en lägre ståndpunkt, sta sig ofta med en tillgifvenhet liknande wundens vid högre begåfvade naturer. Så blef det äfven fallet här — Hildas saktmod, 1iennes skönhet och milda väsende intog snart len lilla Aimee så helt och hållet, att hon vörjade låta villigt leda sig af denna äfven i ådana fall som förekommo stridande mot iennes egensinne och sjelfrådighet. Det var dagarne straxt före Pingst. Hos ru Berger stod hela hushållet i begrepp att lytta ut till en hennes landtgård, belägen vid Mälarstranden, ungefär halfannan mil från stockholm. — Ålästa dottern i huset vänades hem ifrån Paris om några dagar och lyttningen skulle naturligtvis vara undanstöad innan hennes ankomst. Ehuruväl Hilda hunnit vänja sig vid sitt