Aftonbladet – 29 april 1868, sida 2

EN FRIARE — EN BEPRIARE!) Af författarinnan till Såpbubblorna, Majorskan steg upp: Grefvinnan har ingenting vidare att befalla? Jag ber er, min bästa, att vara försäkrad om min ledsnad. Det är en verklig uppoffring, men man måste göra allt för sina barn. För öfrigt, er unga slägting med sina talanger, sitt utseende...s pDet tyckes, fru grefvinna, som hennes utseende snarare vore en stötesten,, Nå ja! jag nekar inte till att för en person 1 hennes ställning vore det kanske bättre att vära gammal och ful. Hvad det första felet beträffar, så försvinner det dock med hvar. dag. . Grefvinnan smålog sjelfbehagligt; hon tyckte det sista var en mycket qvick och träffande anmärkning. Det här besväret kunde jag besparat mig, knotade majorskan, då hon och Hilda åter befunno. sig på hemvägen. Det var. visst värdt jag stannade hemma för att gå dit och hemta ett nej, tillade hon fnurrigt. Lyckligtvis. erinrade sig den värda damen att klockan inte var slagen sex och att Carlbergsbåten plägade lägga till, vid bryggan nedanrtör hennes goda väns sommarbostad. Hon tog således ett knapphändigt farväl af Hilda samt kilade derpå af, så fort de små knubbiga benen förmådde bära henne, nedåt Röda bodarne, der Femman låg och frustade lik en lungsotspatient i själtåget. Mycket hade Hildå v. Thurne redan smakat af lifvets galla; ändå var denna eftermiddags. erfarenhet snart sagdt den svåraste pröfning hon genomgått. Enhvar af oss vet uru bittra gäckade förgoppningar kännas, helst i ungdomen, då alla intryck äro långt lifligare. Huru djupt olyckliga finna vi oss icke, då den ögonblickliga framgång som mött våra planer, visar sig vara ett bländverk, ett. t) Så Å. B. tr 87. 89. 90. 92. j4 och 97.