Aftonbladet – 29 april 1868, sida 2

ben tvärtystnade, hostade och återtog derpå den andra är gift. Jaså, gift! upprepade Hilda tankspridd Men det är inte nog med det, hon äl också skild — skild från sin man, menar jag. Lyckligtvis är hon oftast ute på resor Hennes mors syster åtföljer henne i egenskar af förkläde. Hennes rykte är således tvetydigt? En frånskild hustru, min lilla vänt fröken ryckte på axlarne. Bevars! hon är inte illa känd, men ej heller välkänd. Hennes rykte är tvetydigt: det är just rätta ordet. Modren är en enfaldig varelse, lite dryg öfver sina pengar. Flickan, din blifvande elev, är en högst gemen unge; lat, dum, nyckfall och bortskämd; kort och godt: ett litet vidunder. De ge fyrahundra i lön, och stora presenter. Hur tänker du göra? Antaga naturligtvis. Det är mer än jag vågat hoppas, och jag skulle vara dig mycket tacksam, min goda Emerence, om det lyckades. Det kan du anse som redan afgjordt. Fru Berger blef helt förtjust! när hon fick höra att du var fröken. Det ger straxt lite mera anseende åt hela huset. Kunskaperna sattes aldrig i fråga och det var också öfverflödigt. Modren må tacka sin Gud om hennes lilla odjur kan lära skrifva sitt namn och läsa innantill. Att få henne till ett lärdomsjus kommer aldrig i fråga. Under vägen till Ladugårdslandet, der fru Berger var boende, fick Hilda af sin kusin ytterligare upplysningar om familjen; jemte soda råd hur hon borde förhålla sig vis å vis den unga frun, som med snaraste väntades hem från Paris: Att inte visa sig ned henne på offentliga platser, i vagn, på peran 0. s. v., undvika att synas jemte len der menniskan i fönsterna m. m. Den som inte har mer än sitt goda namn, bör nte ge lastarenom rum. De funno fru Berger halfslumrande i ett offhörn med en nyss utkommen roman i anden. Uti matsalen sprang den blifvande leven af och an gallskrikande, emedan hus