Aftonbladet – 29 april 1868, sida 2

Fröken Emerence hade inte uppgifvit fältet, som man ser. Hon var öfvertygad om att hon påskyndade sin egen sällhet i och med detsamma hon befordrade Hilda ur hemmet. Ur hemmet! den goda fröken var i sanning naiv. Hon visste ju att kapten v. Thurne bokstafligen lefde ett ungkarlslif i Stockholm och att hans dotter således saknade ett fädernehem. Men det var nödigt att förebygga hennes möjliga anspråk på ett sådant, ifall hennes far trädde i nytt gifte. Se der hvarföre fröken v. Snobben var så verksam för sin tillärnade styfdotters väl. Denna gång var det majorskans tur att vara frånvarande. Fröken Emerence kysste kusin Hilda först på högra kinden och sedan på den venstrå; förklarade att hon var sin fars afbild, sådan han såg ut för tjugu år sedan m. m.; hvarefter hon suckade och försjönk i ett stilla svårmod. Hon hemtade sig dock snart nog och började med förunderlig lätthet afhandla en mäned personer och saker, för hvilka dock Hilda såsom fullkomligt obekant dermed, föga intresserade sig. Det var för tråkigt att grefvinnan skulle ge återbud, tog hon derpå till ordet. Det är ett af de bästa hus i Stockholm, ehuru du inte hade fått roligt der. Hennes dotter, gamla fröken, skall vara alldeles rysligt elak emot allt husfolket. Gamla fröken v, Stehgeet var, i parentes sagdt, hela tio åren yngre än unga frökenv. Snobben. Ett eget faktum med ogifta damer af en viss ålder: deras medsystrar äro alltid i deras ögon, antingen bara barnen el-er också gamla menniskorna ... De våga aldrig taga något fruntimmer i huset som ser någorlunda mensklig ut,fortfor fröken upplysningsvis. För unga grefvens skull heter det, men det är allt derföre utt gamla. Marianne som är fulare ön: ett roll inte tål se ett vackert ansigte. Du kan nte tro hur jaloux hon var på mig en som