id er I er sd el. 1 tillhörigheter äro upplagde; och för dem lären I Vär Egen för n Jtnen allena, men för hela Skeppsbron, hvars utsea. len deri som vi tagit oss fribeten kursivera. I Hvad den sista af dessa punkter beträffar och hvilken handlar om undanrö I nung Gustat den Tredjes tankar om SkeppsI brons utseende och utrymme icke funnit Ihus ännu står qvar, nära 80 år efter sedan :I denne skönhetsälskande konung utdömt detI samma. I gör att veder latt denna vanprydande och utsigten skymj mande byggnad skall stå qvar pa den eljest holms stadsfullmäktiges hand, tänkte jag,)sö just som jag, hejdande mina steg, vek af åtlto venster och följde den fashionabla strandga-m tan titmed det hertigliga palatset fram motlst Gustaf Adolfs torg. Härunder hade jag denni allravackraste utsigt åt Helgeandsholmen, der från Ett gammalt plank några onämnbara linneoch blaggarns-persedlar svajade fritt !s för vårflägtartie och liksom tycktes tyda på ett oskyldighetstillstånd, hvarmed icke alla europeiska hufvudstäder kunna skryta. Men så är det också Birgers stolta stad som bjuder på sådana der äspects delicieux midtemellan sina storartade paiatser. Icke utan en viss nedstämning ilynnet bejde således ; Norrbro, der åsynen af orartaae skapelse, Sverges RUdungaborg, i förening med den friska sjöluften snart åter kryade upp mig, och med raska steg vandrade jag nu nedåt Skeppsbron, det egentliga målet för denna morgonpromenad. Medan jag närmade nig Gustaf I:s staty, i kunde jäg icke låta Hi alt jemväl kasta en blick uppåt Storkyrkan; dervid åsynen ar det ja Svartnade obelisken kom mig att tänka påls att det förslag, söm jag För någon tid sedan hört fratnkastas or att flytta densärmma till Stortorget och i stället uppsätta hjeltekonungens, det svenska lejonets bildstod der uppe, mellan kongl. slottet, öfverståthållarepalatset s och Storkyrkan, måbända icke vore så bäfvet? fön tanke föder lätt en annan, och då jag en gång kommit in på minnesstodernas om-ls råde, låg den erinran nära tillhands, hurusöm det hästatt i alla, fider. yppat sig meb ningsskiljaktigheter och ventilerats hit och dit, w innan man kommit på det klara med sådana g der stoders uppresande. Må ingen tro attd det är första gången man har så svårt att!s bestämma sig för en lämplig plats för enlli staty, som nu i fråga om Carl den Tolftes. Åh, nej! t. ex. då Gustaf den III:s statylk skulle uppresas, voro tankarne också mycket e delade om hvar den börde stå. Slätligen be-In stämdes platsen för densamma gehör ett ko5 nungens bref till Herr Riks-Rådet och Öf-Je ver-Ståthållaren, dateradt Stockholms slotts den 30 Martii 1791 och kontrasigneradt af Schröderheim. Detta kungabref är, i fleralt hänseenden och icke minst för hvad der säges om det odödliga våghuset å Skoppsbron, och 1 till hvilket vi sedan skola återkomma, så w 8 S u r me märkligt, att vi derur vilja meddela följande utdrag: s Vi hafve i nåder låtit Oss föredragas Ederjs underdåniga skrifvelse af den 7 i denna månad angående den nya brobyggraden öfver Norr Ström här i staden och stället för Vår Statue, hvilken Stockholms Borgerskap velat uppresa; hvarvid Vi tillika enligt Bder underdåniga anhållan lämnat 1 Öfver Hof Intendenten ctct. Baron Adelcrantz e företräde för att taga så mycket mera kundskap1t af de Desseiner han för det ena och andra för-Id fattat. Vi hafva med mycket nöije sett och undersökt desse desseiner, men likväl velat närmare jemnföra dem med localen m. m. innan Vi sluteligen derå meddela Vår nådige stadfästelse. Då vid Vår lyckliga återkomst ifrån 1 Vi igenfunnit Borgerskapets nit och tillgifvenhet!, uti deras begäran att få uppresa denna Statue, t hafveVi dertill lämnat Vårt bifall, tilförene vägradt åt en lika begäran af Riksens Ständer:! 1 ( j rälttågen men Vi hafve derjemte af omsorg för Förtjenstens: belöning velat med denna Statue fästa minnet både af den Sälla Fred Vi återförde och af Skärgårds Flottan, hvars tappra besättning under Vårt anförande med ärorika Segrar densamma beredt. Desse ändamål anse Vi förenade då Statuen up-! reses vid den strand, hvarå Vi landstego vid Flot-: tans inlopp till Staden och tillika belägen midt emot den holme, där en del af Dess Fartyg och finna alla de betänkligheter försvinna, hvilka I anmärkt emot det stället nedanföre Slottsbacken vid det fordna stenhuggeriet, hvarest Vi beslutit att låta ställa Statuen och där den följaktligen fe kommer att förblifva dock med den föränring I dervid föreslagit att stället blifver det som finnes utmärkt på den insända kartan med Lit. C, men icke det som förut varit ämnadt och utmärkes med Lit. E. Ännu en annan ordsak hafve Vi haft Oss sielfvel: tillika förbehållen emot det af Eder och Öfverl: Hof Intendenten projecterade stället imellan Norrbroarne grundad uti Vår personliga vördnad för Vår Store Företrädare den Odödelige Gustaf Adolph vid hvars Statue Vi ei velat tillåta att a skulle framställas. Ått undanrödja Parminätarens hus, Kokhuset och Victualievågen blifver nödvändigt icke för Staende och utrymme de vanpryd De böra inrättas i de å andra sidan belägne husen eller uti de imellan dem löpande gränder.s — — — — — — Jag förmodar att läsaren, lika med mig, funnit detta kungabref värdt att reproduceras. Icke minst märkliga äro de trenne s ödjandet af det vanprydande, våghuset, så tyckas koenklang hos vederbörande styresmän af Stockholms stad, eftersom detta ruskiga vågDå denna byggnad, numera icke allenast användes till sitt egentliga ändamål, att deri verkställa vägning och hvartill endast erfordras en helt liten del deraf, utan jemväl begagnas till magasin tör hrr grosshandlares varor, hvarom man vid några förnyade besök derstädes lätt kan öfvertyga sig, så frågas hvarför detta magasin mer än sådana skall hafva sin plats just på sjelfva Skeppsbron, derifrån, väl också hamnkaptensoch hamnfogdekontoren, hvilka nu jemväl äro inrymda i våghuset, utan olägenhet skulle kunna förflyttas de få stegen upp till husraden midtemot. Ingenting tyckes heller hindra att ju icke vägningen, i likhet med hvad nyss citerade kungliga bref säger, också skulle kunna försiggå i något at de vid Skeppsbron eller gränderna derinvid belägna busen. Vill man nödvändigt att den skall ske på Skeppsbron, så skulie ju en helt liten, låg paviljong, och hvilken hvarken komme att så vanpryda platsen eller så bortskymma utsigten som det nuvarande rucklet, kunna vara tillräcklig för det med våghuset egentligen afsedda ändamål; ja, man skulle till och med kunna nöja sig med en enkel, flyttbar våginrättning, hvaraf behof torde förefinnas äfven på andra platser. Så länge Finska Himmeln, belägen på loftet inom meranämnde våghus, ännu florerade och gaf en icke ringa afkastning, så kunde .i denna omständighet ligga ett skäl för vinningslystnaden att motsätta sig rifningen af det gamla rucklet; men sedan denna krogrörelse, för cirka trenne år sedan, upphörde, har detta skäl förlorat sin betydelse. — Men, hvad kan det då vara som rande så envist fasthålla vid så vackra Skeppsbron? — Ung samma I fråga lärer en utländning hafva ställt till en af Stockholms vederbörande, som befann sig ombord å samma ångbåt, med hvilken främlingen första gången anlände till Skeppsbron. Öfverraskad och synbart generad, fann sig . I dock Stockholmsrepresentanten och svarade 1 Pi ögonblickligen, fiffigt nog: Jo, si, Birger Jarl är född i det der huset! Nå, det är ju ett talande skäl, genmälde främlingen, helt och hållet tillfredsställd med den Y historiskt hänseende så värderika upplysningen. Ehuru Stockholmsrepresentanten genom detta sitt fyndiga svar den gången redde sig ur klämman och på sitt vis räddade Stockholms kommunala anseende, -torde sådana eor der tendenslögner icke alltid vara tillfyllestIl axvandao ach darför taga vi acc friheten nND