(Insändt.) Stockholms-betraktelser. I. ; Lika gynnad Sverges bufvudstad är utaf naturen i afseende på läget, lika mycket hafva dess invånare nästan i alla tider gjort sig skyldiga till en viss liknöjdhet hvad dess förskönande beträffar. Vederbörande hafva vid mer än ett tillfälle försummat att använda de medel som kunde stått dem till buds för att bringa Stockholm i värdig harmoni med den omgifvande vackra naturen. Sålunda fattas icke ämnen för betraktelser i detta hänseende, och vi skola, såväli denna, som några följande uppsatser, taga oss friheten fästa uppmärksamheten på åtskilligt som blifvit försummadt och hvilket vi anse böra godtgöras så snart som möjligt, enär här, som alltid, rättelser blifva svårare att åstadkomma ju längre man dröjer dermed. Sedan jag, i början af denna månad, utaf hufvudstadens tidningar fått veta att sjöfarten åt Saltsjön till var öppnad, tog jag Gud i hågen och begaf mig en solklar morgon ut på en promenad för att betrakta Skeppsbron med sitt nyvaknade vårlif. Hunnen nedför Drottninggatan, väcktes jag ur mina morgonfunderingar just som jag var nära deran att. i likhet med salig Ingelman, störta bums i kanalen. Lyckligtvis märkte jag dock i tillräckligt god tid den brusande strömmen och att den bro, som här borde förlänga Drottninggatan, ännu endast är en from önskan. När denna kommer att realiseras, det står gudarnes, eller måhända rättare i Stock