att man visste baröri Cederström hafva haft personliga skäl till missnöje emot konungen, för det att denne, i sin trohet vid statskonomiska grundsatser, vägrat baronen att få inskrifva ett engelskt, så kalladt korkben, sedan han förlorat sitt naturliga ben genom en svår blessyr i kriget och derefter verkställd amputation. Den förtrytelse som notoriskt häraf uppkom, hade förf. satt i förbindelse med de hetsiga yttranden som berättades hafva blifvit fällda. Författaren har sedermera blifvit utaf generallöjtnanten C. Akrell gjord uppmärksam på denna uppgift, som generalen försäkrade ara oriktig, helst baron Jakob Cederström icke befann sig på slottet vid det tillfälle som i här nämnda arbete omtalas. Man har också anmärkt att frih. Cederström visserligen hade ett häftigt lynne, men att hans karakters ädelhet icke skulle tillåtit honom att missfirma en olycklig. Förf. har icke kunnat underlåta lemna denna upprättelse åt en bort: gången mans orättvist anfallna minne. Stockholm den 23 April 1868. G. Swederus.