ENSE AST En befordran inom tullverkets revisionskontor. Fill Redaktionen af Aftonbladet ! Under denna rubrik finnes i Aftonbladet för den 17 dennes införd en artikel, undertecknad ...b... m läsaren torde påminna sig, är den ifrågavarande artikeln inspirerad af det faktum att generaltullstyrelsen vid tillsättandet af en revisorstjenst inom sitt revisionskontor ansett sig böra utnämna kammarskrifvaren, bevakningskontrollören Sundius fratnför (bland andra sökande) kammarskrifvaren Herlitz: N Huru berättigade, säger ...b...; dennes (hr anspråk på befordran ansågos, bevisas (2) deraf, att ingen bland de öfriga sex tjenstemännen inom första graden å revisionskontoret up trädt såsom sökande. Så (!) sjelfskrifven till den lediga tjensten ansågs Herlitz af egna kamrater (!); och att dessa härtill egde fullgiltiga skäl, torde af hvarje läsare med oförvilladt omdöme inses, då man nämner: att Herlitz varit anställd å revisionskontoret, der han inom tullverket uteslutande tjenstgjort alltsedan 1852, eller under loppet af 16 år; att Herlitz 1859 utnämndes till ordinarie kammarskrifvare, alltså innehaft första gradens tjenst i 9 år; att Herlitz fem särskilda gånger erhållit tullstyrelsens förordnande att såsom kamrerare, d.v.s. i egenskap af chef förestå revisionskontoret.s Huru pass angelägen ...b... varit att läsarens omdöme öfver saken i fråga skulle vara oförvilladt, kan man sluta deraf att han, efter att sålunda hafva antydt hr Herlitz meriter, låter allmänheten vara i fullkomlig okunnighet om hr Sundii. Att genceraltullstyrelsen emellertid tagit vederbörlig kännedom äfven om dem, bevisas af det resultat, hvartill styrelsen kommit vid tjenstens tillsättande; och att styrelsen härtill egde fullgiltiga skäl, torde af hvarje läsare med oförvilladt omdöme inses, då man nämner: att hr Sundius varit anställd itullverket (dervid han ingalunda tjenstgjort uteslutande inom en afdelning) alltsedan 1333, eller under loppet af 35 år; att hr Sundins 1846 utnämndes till ordinario kammarskrifvare, alltså innehaft första gradens tjenst i 22 år; att hr Sundius under sin tjenstetid inom tullverket varit förordnad att bestrida flerehanda tjenster, deribland under längre tider nederlagsinspektorstjensten, d. v. s. chefsplats. Dessa upprepade förordnanden vittna ovedersägligt om generaltullstyrelsens förtroende till hr Sundii, icke mindre än till hr Herlitz, skicklighet, nit och arbetsförmåga; och detta förtroende var äfven fullt berättigadt, ty bland samtlige tjenstemän af lägre grader inom hela tullverket eger ingen nämnda egenskaper i högre mått än hr Sundius. Hr Sundii befordran till revisor var sålunda helt enkelt en akt af rättvisa, som ingalunda bevisar något som helst oefterrättlighetstillstånd och minst af allt är, såsom ...b... påstår högst olämplig. Att den icke är olämplig ur synpunkten af statens finansiella intresse har redaktionen sjelfmant redan i Aftonbladet för den 22 denneg bevisat genom att ådagaliggn det grundlösa af ...b. s insinuation angående sannolikheten af hr Sundii afskedstagande med pension. Derom behöfver således icke vidare ordas. Men den är icke heller olämplig ur synpunkten af tullverkets intresses. Detta, säger ...b..., kräfver på hvarje plats den dugligaste, kunnigaste och erfarnaste mannen. Ja, väll Ir Sundii verksamhet i egenskap af tulltjensteman har så långt ifrån varit begränsad inom nederlagskontoret, att han, tvärtom, bestridt tjenster omvexlande vid tullkamrar (i Stockholm och Ystad), vid packhusinspeltion (i Stockholm) och nederlagskontor (i Stockholm). Hr Sundius måste sålunda ega en ganska omfattande kännedom om tullförfattningarne, hvilka han praktiskt tillämpat inom alla de grenar af tullförvaltningen, hvilka kunna blifva föremål för revisionskontorets granskning; och det lärer icke kunna blifva mer än ett svar på frågan om en person, som sjelf kan göra en gerning rätt och bra, icke äfven kan bedöma huruvida samma gerning blifvit gjord rätt och bra af en annan person? Hr Sundius har visserligen icke tjenstgjort å generaltullstyrelsens revisionskontor och skulle således kunna anses för ovan vid det rent formella af der förekommande göromål. En sådan ovanhet är likvisst regel vid befordringar i allmänhet, och den befordrade har Idå, helt enkelt, att sätta sig in i tjensten. — I I detta konkreta fall är dessutom att märka, att hr Sundius i åtta år skött revisionstjenst i general poststyrelsen (der ingen revisionskamrerare finnes) vadan han icke heller lärer kunna anses föl främmande för formerna af ett revisionsmåls ge nomförande. — Det torde derför vara temliger tydligt att hr Sundius är så fullkomligt i besitt ning af den allsidiga och grundliga kunskap on tullärendenas många, sins emellan olikartade bran scher, att han med full trygghet kan anförtros latt, såsom revisor, i första, och, om så äfven vore . Isista hand granska tullräkenskaperna. Då insändaren sålunda ådagalagt hr Sundii full Iständiga kompetens till tjensten I fråga, har ha I dermed äfven velat mot ...b... och med honon liktänkande vindicera öfriga meriterade tulltjenste mäns rätt att söka och få befordran inom general tullstyrelsens företrädesvis s. k. kontor, utan at sådant må anses såsom prejudice för på dess: kontor anställde mindre meriterade tjenstemän. Synpunkten af tullverkets revisionskontors in tresse. är för bedömande af lämpligheten elle olämpligheten af hr Sundii befordran alltfö subjektiv för att insändaren skulle bestrida ...b deraf motiverade tycke. Erinras må dock att de subjektiva intresset är jemnt upp den synpunkt som man icke bör intaga, om man vill se det ob jektivt giltiga vid rättstrågor i allmänhet och be fordringsfrågor isynnerhet. Hur vidrigt det än förefaller insändaren at vidröra någon af de, för ifrågavarande sak allde -les främmande, personliga hänsyftningar, sor -...b... tillåter sig, vill han dock påpeka det ful komligt sanningslösa i att hr Sundius skulle eg ,, j en inkomst af sina tjenstebefattningar af 6500 rd: Det sanna är att hr Sundius detta år betalt ska för en inkomst af 5300 rdr, som han har dels l sina tjenster, dels af enskildt kapital. Då maximen suum cuique föranledt detta ger tt) mäle, kan insändaren icke sluta detsamma uta t) det uppriktigaste erkännande af hr Herlitz tje stemannaduglighet, hvilken också säkerligen skull hafva föranledt hans utnämning till tjensten fråga — om icke hr Sundius varit hans medss kande. a. Er je LAN Vi ha icke velat vägra plats för ofvar stående replik, som för några dagar seda kom oss tillhanda. Vi ha endast uteslut några rader, som innehöllo tillmälen san uttryck af harm och ovilja mot den för insändaren. mm TNSNERSATARN ENSE ROR