Aftonbladet – 28 april 1868, sida 2

ken till; hon är ju af lika god härkomst som de sjelfva. Elak mot henne!... Det är väl inte möjligt... Säg inte det, fru Norling. Det finnes blandning i alla klasser. Vi ska hoppas det bästa emellertid. Det bästa är att hon kommer bland folk. Inte passar det för henne att vara hos sådana här tarfiga menniskor som vVi. Och hvem vet om hon inte kan råka på någon hederlig förmögen karl som vill gifta sig med henne, så hon kan bli försörjd. Ja, någon i hennes stånd, förstås! Ah! stor sak i ståndet, fru Norling, bara han kan föda henne och är beskedlig... Men, Gudnås! det springer inte många bort med fattiga flickor! Vid ett annat tillfälle hade Hilda troligtvis funnit det mindre fer att höra de båda goda fruarne så andäktigt bedja himlen sända en friare, som skulle förbarma sig öfver henne, utan att det föll någondera in att tänka det hon kunde annat än med tacksamhet taga emot en sådan lycka, vore äfven personen aldrig så motbjudande. I gammalt folks ögon är en friares personlighet en sak utom all fråga. En epouseur är alltid intagande då han eger en solid förmögenhet samt är beskedlig. Men nu var den unga flickan alltför lycklig att fästa sig vid bagateller. För första gängen sedan modrens död kände hon sitt hjerta fyllas af mod och förtröstan. Nu kan jag med lugn fara hem till mig, fortfor fru Runius. Det är bäst jag följer med tåget i morgon. Hilda, mitt barn, du får lof att gå med mig ut och handla åt flickorna. Det var icke utan tårar som Hilda fölande dagen tog farväl af sin mors och sin