Aftonbladet – 28 april 1868, sida 2

——— — — — VV I helsning samt gjort sig underrättade om hvilka de främmande voro, kastade sig de tvenne systrarne helt sjelfsvåldigt ned i hvar sin emma, riktade pince-nezerna på Hilda och började en liflig och högljudd konversation på franska öfver den nya sällskapsdamens utseende, figur, hållning m. m., hvarom ingendera var af lika tanke. Härefter och utan att bevärdiga hvarken Hilda eller hennes följeslagerska med någon vidare uppmärksamhet, öfvergingo de till ett ämne at långt mera intresse: en bal champötre som hofvet ämnade gifva ute på ett af de närmast Stockholm liggande lustslotten. Hilda var alltför lycklig att ha nått sitt mål: verksamhet och ett relativt oberoende, för att hon skulle känt sig sårad af dessa små förödmjukelser. Hon hade hunnit bli härdad vid långt mera aggande stygn, samt hade utomdess gjort sig fullkomligt klart reda för hvad hon hade att vänta. Det var hennes fasta föresats att EE göra anspråk på någon framstående plats; hennes medfödda takt sade henne att den ödmjuke är mindre utsatt för förolämpningar än den stolte: Just hennes stolthet ihgaf henne en tillbakadragenhet hvilken hon funnit vara den säkraste sköld mot öfvermodet hos dem som slumpen ställt öfver henne. Nå, Gudskelof att du får plats i ett aktningsvärdt hus! utbrast pastorskan Runius, då Hilda vid hemkomsten berättade om sin lyckade expedition. aJa! det säger jag... Jag kunde inte vara gladare om lilla fröken vore mitt eget barn,, instämde fru Norling, som också kommit tillstädes för att höra utgången. Bara de bli beskedliga emot henne! — Åh, kära fru prostinnan!... En grefvinna Inte kan hon bli elak... Och mot lilla fr