Aftonbladet – 27 april 1868, sida 2

STOCKHOLM den 27 April Båda kamrarne voro i lördags afton församlade till plena. Första kammaren behandlade dervid statsutskottets utlåtande rörande postverkets stat för 1869, dervid denna kammare, i likhet med hvad andra kammaren redan beslutit, afslog utskottets förslag, att öfverskottet af assuransafgifterna borde, efter för hvarje år afslutade räkenskaper, till riksgäldskontoret aflemnas. I öfrigt blef utskottets förslag i allt väsentligt bifallet äfven af denna kammare. Såsom de mest anmärkningsvärda tilldragelserna under dessa aftonplena torde dock kunna anses kamrarnes beslut med anledning af lagutskottets framställning rörande ränta på ränta. Lagutskottet har föreslagit, att i stället för det nu i 9 Kap. 6 handelsbalken stadgade ansvar af hela räntans förlust för den, som tager ränta på ränta, måtte förindras som följer: -Betalar ej gäldenär ränta å rätt tid, gifve, der ej annorlunda särskildt är stadgadt, ränta, efter sex för hundrade om året, å förfallen ränta från den dag borgenären genom stämning eller lagsökning, eller eljest skriftligen eller muntligen, räntan kräft. Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den 1 Januari 1870; dock må innehafvare af intecknad fordran icke för ränta å ränta njuta företräde till betalning, der sådant skulle leda till minskning i den rätt, annan på grund af inteckning derförinnan förvärfvat. En ledamot af lagutskottet, hr Lemchen, har deremot föreslagit att ifrågavarande lagrum må erhålla följande lydelse: Betalar ej gäldenär ränta å rätt tid, vare borgenären, der ej annorlunda särskildt är stadgadt eller aftaladt, berättigad att å förfallna räntan njuta ränta till sex för hundrade om året ifrån förfallodagen. Skilnaden mellan dessa förslag ligger deri, såsom läsaren torde finna, att lagutskottets förslag, att gäldenären skall vara för räntan bevisligen kräfd innan ränteberäkning å densamma får börja, hvaremot, enligt det af hr Lemchen föreslagna stadgandet, beräkningen af ränta på ränta börjar omedelbart så snart räntan är förfallen, vare sig att fordringsegaren infunnit sig för att utfå räntan eller ej. Första kammaren antog med 60 röster mot 31 lagutskottets förslag, under det andra kammaren med 72 röster mot 69 gillade hr Lemchens radikalare förslag. Minoriteten röstade i båda kamrarne för afslag, och i andra kammaren reserverade sig en mängd ledamöter mot det fattade beslutet. Lagutskottet måste nu söka, om möjligt, sammanjemka de olika besluten, och ärendet förekommer således ännu en gång till handläggning hos kamrarne. Det sammansatta bankooch lagutskottets utlåtande, som hufvudsakligen tillstyrker den kungliga propositionen rörande guldulmyntning, har blifvit af båda kamrarne bifallet, och har alltså riksdagen nu beslutit utmyntning af svenska guldmynt till värde af 10 och 25 francs. Till vår redogörelse i lördagsbladet för behandlingen i första kammaren af kommunalbetänkandet, böra vi tillägga, att sedan kammaren, med den af oss omförmälda knappa majoriteten af två röster, förkastat förslaget om begränsning af röstmaximum i stad, afslogs derefter, utan votering, förslaget om begränsning af röstmaximum å landet till en tiondedel af samtliga rösterna enligt röstlängden. Deremot återremitterade kammaren den punkt, i hvilken utskottet, under förutsättning af bifall till de föreslagna maximibestämmelserna, hemställt att de väckta förslagen om inskränkningar eller ändringar i bolags rösträtt icke måtte till någon åtgärd föranleda. Då andra kammaren redan hade bifallit utskottets framställning äfven i denna del, var frågan redan förfallen och återremissen kunde icke till någon åtgärd föranleda. Detta anmärktes äfven af de talare, som påyrkade den, men man ville genom återremissen uttala sin åsigt om det sätt hvarpå kammarens majoritet anser att man lämpligast kunde afhjelpa de i afseende å den kommunala rösträtten öfverklagade missförhållandena, hvilka denna majoritet tycktes finna uteslutande härröra från den rösträtt, som nu är bolag tillerkänd.