Aftonbladet – 25 april 1868, sida 2

Article Image
vr a a OD OR RO Wendelsborg med 34 tunnland jord för 60,000 rdr rmt. Från Grenna skrifves: . Vid nyligen hållen exekutiv auktion å den i Ödeshögs socken liggande vackra egendomen Orrnäs med underlydande hemman och vattenverk, inropades egendomen (med undantag af mantal Oninge Lagmansgård, som inköptes för Östgöta hypoteksförenings räkning för 12,500 rdr) ar hr Axel Rudebeck för omkring 59,000 rdr rmt. — Utdömd kyrka. I Högås kyrka i Skredsviks pastorat, en af de oansenligaste i Bohuslän, men också en af de äldsta, predikades sia gången sistlidne annandag påsk. Den utdömda yrkan började derefter rifvas, hvarvid man un der altaret påträffade ett mynt med årtalet 1050. Huruvida detta vid kyrkans byggande der blifvit nedlagdt eller sedermera ditkommit, kan man naturligtvis ej afgör: De åldriga stenmurarne hafva vid rifningen visat sig vara med största omsorg uppförda och väl bibehållna, LITTERATUR Innehåll: Rydberg, Bibelns lära om Kristus; tillökt upplaga. — Sandberg, Pedagogiska anvisningar. — Asbjörnsen, Norsk Landmandsbog. — Folkelesning. — Danska planschverk. — Aaarböger för Nordisk Oldkyndighed. — Litteraturoch konstnotiser. Bibelns lära om Kristus) Samvetsgrann undersökning ef Victor Rydberg. Tredje upplagan. (Stockholm, Albert Bonniers förlag 1868.) Vi skynda att härmed fästa våra läsares uppmärksamhet på den i dessa dagar utkomma, starkt tillökta tredje upplagan af hr Victor Rydbergs ryktbara arbete Bibelns lära om Kristus. Genom tvenne nya bilagor — den ena innehållande en religions-historisk-exegetisk undersökning af läran Om menniskans förut-tillvaro, sådan densamma framträder hufvudsakligast hos skriftställarne i nya testamentet; den andra utgörande ett Genmäle till biskop Beckman — har den ifrågavarande upplagan nära nog fått karakteren af ett nytt arbete, hvilket såväl till dess positiva som till dess negativa del synes vara förtjent af stor uppmärksamhet från alla dem, som i vårt land med intresse följa förhandlingarne rörande den vigtiga fråvan om rätta förhållandet mellan bibelns Kristuslära och ortodoxiens. Den uppgift hr Rydberg i sitt arbete förelagt sig till lösning, är att lemna ett svar på denna fråga: innehålla kristendomens urkunder verkligen den läran, att stiftaren af vår religion, Jesus af Nazareth, jemte det han var menniska, tillika var Gud, det absoluta väsendet, eller, närmare bestämdt: den andre personen i den gudomliga treenigheten? Att så förhåller sig utgör, såsom ekant, en af hufvudsatserna i den s. k. rena läran, hvilken gör instämmandet i denna sats till ett oeftergifligt vilkor för hvar och en, som vill ega rättighet att betrakta sig säsom kristen. Genom en serie af lärda och med stor skapsinnighet utförda undersökningar kommer hr Rydberg nu å sin sida till det resultat, att detta ortodoxiens påstående om bibelenligheten af läran om Kristi gudom är ett i grund och botten falskt och ohållbart, ett, som finner sin vederläggning snart sagdt på hvarje sida af nya testamentets skrifter, när man nemligen opartiskt och samvetsgrannt — således icke med ledning af en utaf våra nyaste apologeter ifrigt förordad bekännelsetrogen kritik — tager kännedom om hvad dessa skrifter hafva att intyga. År sålunda den nu gällande kyrkolärans uppfattning af Kristus såsom varande Gud oförenlig såväl med Kristi egna utsagor om sig sjelf som med apostlarnes och den första kristna församlingens bekännelse om honom, så är klart, att ju mer någon i fråga om Kristi person närmar sig intill det ortodoxa föreställningssättet, alldeles i samma mån aflägsnar han sig från kristendomen, alldenstund ortodoxi och kristendom i denna punkt beteckna hvarandra fullständigt uteslutande motsatser. Och då alternativet sålunda föreligger tydligt och klart: antingen ortodox eller bibeltroende, antingen bekännelsetrogen dogmatik eller oförfalskad kristendom — så kan för hvar och en, för hvilken kristendomens sak är det högsta af allt, den praktia slutföljden ur dessa förutsättningar ej plifva någon annan än denna: skall kristenlomen gå framåt, måste den sig orättmätigt sa kallande rena läran vika undan. Först lå, säger hr Rydberg i den nya upplagan ut sitt arbete, när den officiella kyrkan bevämt sig till att gifva Kristus sitt och Gud t— — — först då kan kyrkan sägas inämma i denna ursprungliga apostoliska bennelse, som i sin klarhet och oförtydliget är för ortodoxien förkrossande: En nda är Gud; en enda är ock Guds och nenniskors medlare, en menniska Jesus Sristus. (1 Tim, 2,5). På grundvalen af den till dess ursprungiga renhet återställda kristna läran hafva vi iu att söka åvägabringa en reformation af len bestående kyrkan och dess bekännelse-! krifter. Hvad framtiden behöfver är enl yrka, hvilken ej längre, såsom den hittills : estående det gjort och fortfarande gör, trä-: er hämmande och fördömande i vägen för! en vetenskapliga forskningen, så snart den-! amma kommit i kollision med någon afl! atserna i kyrkans allena saliggörande lära. ! Ivad vi behöfva är, för att tala med hrt s j 1 r ydberg: en kyrka, som med religionens and till ett harmoniskt helt förenar alla renskliga skiljaktigheter och uti individeres fria utveckling skådar sin egen förkofan och kraftförökning: en kyrka, som uppanar förnuftet att forska, likaväl son jertat att älska, emedan hon vill förverk-r va både sanningen och kärleken, samt nom begge friheten. Och desto mer ärt t dylikt uppbyggande, sammanhållande ar-e te mom det kyrkliga området i våra da-!S ww af behofvet påkalladt, som det är ett)s indt faktum, att de renlärige sjelfve i d Imänhet ingalunda äro några den uppbyg-S unde, positiva verksamhetens män. Öensej sjelfva hufvudpunkterna af den lära, hvars le tagande de hotfullt fordra af hvar och en,5 rete dessa rättrogenhetens målsmän, ickelb inst inom vårt eget fädernesland, merendels t föga uppbyggliga skådespelet af ett allasY ig emot alla. De sammanhållas ickejst ngre, säger hr Rydberg, af en positiv! aft, utan blott af ett gemensamt negativt) ej rhållande till den sjelfständiga och veten-b apliga forskningen. k Tltrummet medoifver ass oj att danna acne! a

25 april 1868, sida 2

Thumbnail