Aftonbladet – 24 april 1868, sida 4

BLANDADE ÄMNEN Det nya guldfiiltet i Afrika, hvar om tidningarne vetat herätta men om hvars rik tiga läge man icke tycktes vara riktigt ense, ha: upptäckts i slutet af Juli sistl. år af en engels man Hartley, som befann sig på elefantjagt itrak ten af Mosilikatses rike Han hade i sitt följe den tyske resanden Mauch och denne undersökte närmare det uppgifna guldfältet, eller egentlige: fälten ty han bar upptäckt guld på två ställen Mauch meddelar nu isenaste häftet af Petermann: geograf. Mittheilungen, att det ena af dessa guld. ält befinner sig ungefär under 17 sydlig bredd vid en af Umfuleflodens tillflöden samt endas Ungefär 40 geografiska mil aflägset från Portugi siska kolonien Tete vid Zambezefloden. Infödi rne ha fordom här gräft guld, efter hvad tyd liga spår utvisa, men lemnat arbetet då vatter framträngde i deras schakt: Metallen förefinnes såväl i ådror som ock i sanden af en strid bäck Det guldfält som af infödingarne bearbetats är ungefär 2 mil långt och 12 mil bredt. — I en fransk tidning läses följande ordspelshistoria: I förra veckan passerade följande händelse mellan fru Comma och hr Trema: Min herre, sade den ädla damen, innan jag besluter mig för att gifta mig med er har jag an sett mig böra inhemta närmare underrättelser om er person. Jag har då fått veta, att ni har för bindelser med en fröken Cedille. Jag är verkligen förtörnad deröfver. Var derföre god och kom ej med några bindeteckem för att föra mig in i er Parentes. Hr Trema lifligt pikerad af dessa ord, som framsades med en aceent aigu, yttrade med en acceni grave: Min fru, jag ... : Nog min herre, inga utropstecken, Jag tål alldeles icke några frågetecken ... Vår friare, slagen genom en dylik apostrof, bugade sig som en circumflex, ämnade blek af vrede gå sin väg, men hur det var stadnade han qvar på samma punkt. Vi känna ej hur saken aflopp, utan sluta med ett — tankstreck. 1. — Upptäckta romerska grafvar. I Pesther Lloyd för den 7 dennes läses: -För flera är sedan stötte man vid Alt-Ofen, på ett tegelbränneribolags mark, på romerska grafvar. Såsom bekant är, låg på samma territorium, der det nuvarande Alt-Ofen står, i betydlig utsträckning det gamla Aquincum,, mellersta Pannoniens hufvudstad. Efter tre dagars oafbruten flit lyckades man få de 2s famnar under jorden befintliga stenjarkofagerna upp till ytan. Fyndet bestod af tre tenkistor, af hvilka en måste hafva varit bestämd för ett barn; den befanns vara tom. Vida intressantare äro de båda andra; den ena kistan är för en fattig man, hvaremot den andra inneslutit en rik romersk kaptensfru. I den förra fann man skelettet af en 7 fot lång man, till en del ännu väl bibehållet; denna kista har ingen inskrift. Den rike kaptensfruns kista omsluter hennes ben och har dessutom i vacker läslig skrift kistans innehåll tillkännagifvet. Frun hade på sitt 11 år — more Romanorum — gift sig och under ett 16årigt äktenskap födt 6 barn, af hvilka blott ett öfverlefde henne. Utom dessa kistor fann man ett vackert ara. Kejsaren besåg den med fladdrande flaggor smyckade fyndorten. — Giltig anledning. Henry Gibbs står tilltalad inför lordmayorns tribunal för att ha stulit ett par pantalonger af en handlande vid Moorgatesstreet: Domaren fann ej vittnesmålen afgörande och Gibbs förklarades ej kunna hållas häktad längre. Men Gibbs satt orörlig qvar i sin dock. Hans advokat sade åt honom att han var fri, men det brydde Gibbs sig inte om. Domsalen var nästan tom och Gibbs satt qvar ändå. Advokaten blef otålig och frågade honom af hvilken anledning han satt qvar i sin dock. Gibbs lutar sig intill advokatens öra och säger med låg röst: Jo, si saken är den, att jag vågade inte gå förrän vittnena gått sin väg. Hvarför det då? Jo, jag har ju på mig pantalongerna, som jag stal, vet ja — En son af gröna Erin mötte sin vän OConnor: Goddag, Paddy! Goddag, OConnor. Men hvad är det åt dig? Någonting måtte ha händt dig i dag. Pat skakar melankoliskt på hufvudet. Kan du tänka dig, OConnor, att jag vari Rom och att jag gjorde en visit hos helige fadren. Goddag, Paddy! sa han till mig. Goddag, ers helighet! svarade jag. Hur kan det stå till? sa helige fadren. Tackar mjukast, hur står det till sjelf? Det är ruskigt väder i dag. Säg, Paddy, vill du ta något till bästa? Jag tror, ers helighet, att lite whisky skulle göra kroppen fodt, om det inte generar er. Så slog helige fadren i ett glas whisky, men innan han räckte mig det sade han: . Vill du ha kall eller varm, Paddy? Varm, erg helighet, om det inte generar. Och helige fadren gick ut ur kammaren och in I köket för att hemta lite varmt vatten. Ett sådant elemenskadt nöt jag var, som inte tog whiskyn kalll Kan du tänka dig, att medan helige fadren var ute i köket efter varmt vatten, så... RÅ... Nå? Nå?s Jo, så vakna jag, OConnor. — Äfventyr i en jernvägskope. Ali Suavi Effendi, redaktör för turkiska tidningen Muchbir,, som utgifves i London, begaf sig på resa till Paris den. 7 dennes. Vid Charing Cross jernvägsstation, just i det ögonblick tåget skulle få inträdde en mr Hamilton i samma kupå, hvari an satt. De begge reskamraterna inledde ett samtal. De voro alldeles ensamma, men vid nästa milton föreslog att man skulle spela kort. Ali Suavi afslog inbjudningen. Hans kamrater började nu spela med ifver, insatserna voro från 200 till francs. Hamilton, som . förlorat betydliga summor och som deröfver blef ursinnig, påstod att det var Ali Suavi, som gifvit honom otur. Hastigt tager Hamilton upp ur fickan en pistol, den han riktar mot turkens bröst och han befaller nne att framlemna sina fenningar Han fattade avi i strupen och började plundra hans fickor. Ali Suavi försökte ej bedja reskamraterna om hjelp, ty han insåg att han råkat ut för ett röfvarband. Hamilton tog ifrån honom 6 louisdorer, en banknot på 6 och en vexel, dragen på bankirerna Martin komp. vid Lombard-street. Lyckligtvis var vexeln ej underskrifven. Flamilton hotade att döda Suavi om han icke skref sitt namn