Aftonbladet – 24 april 1868, sida 3

j J Hr Bovin ansäg att det resultat, Nvartul utskolfet kommit, vore ett steg till ett önskadt bättre och trodde äfven att utskottet skulle kunnat gått längre, om det ej haft anledning att stanna vid det nu bestämda maximum af de skäl, att de för en lägre bestämd grund ej trodde sig kunna räkna å att vinna kammarens pluralitet samt att de tillika befarade att första kammaren ej skulle vilja ingå på ett lägre maximum. För egen del ville tal gerna biträda ett nedsatt maximum om han kunde se detta ha någon utsigt till framgång. Hr Lindström hade af utskottets förslag tyckt sig förnimma att utskottet haft till motto: den som går långsamt till målet går säkert och varnade för att hylla det gamla valspråket — allt eller intet. Tal. skulle visserligen, likt många andra, kunna spela demokrat, men föredrog i detta fall att ställa sig på den konservativa ståndpunkten, emedan det föreliggande tillhörde de frågor, hvari första kammaren har sitt veto och derföre att det vore talarens öfvertygelse att motståndet blefve större om andra kammaren ville ytterligare nedsätta utskottets förslag, som dock vore början till ett bättre. Tal. upptog och gendref derefter åtskilligt af hvad som under den föregående diskussionen blifvit yttradt och tillade, att man skulle väl kunna gå många till mötes genom att längre utsträcka de politiska rättigheterna, men man finge ej heller förglömma att man derigenom framkallade missnöje hos andra, hvilka till följd deraf skulle undandraga sig arbetet för det gemensamma bästa och man hade då gjort sig skyldig till att hafva undergräft samhällets bestånd genom att Jundanrycka detsamma dess bästa krafter. Talaren påminde om sitt yttrande i föregående pleInum, att han ansåg grunden till missnöjet ligga endast och allenast i den tryckande beskattningen, men om enhvar ville se saken från den rätta synpunkten, skulle han ej kunna annat än finna beskattningen rättmätig, ty för denna skatt har hvar och en fullständig ersättning i förmåner af alla slag som han i annat fall skulle särskildt beT tala för att komma i åtnjutande af, såsom undervisningen, sjukvården m. m. Talaren yrkade biI fall till utskottets förslag. Hr Vougt hade önskat att utskottet skulle gått dubbelt så långt, men då så stor nedsättning för det närvarande ej kunde hoppas framgång, förklarade tal. sig nöjd med att något blifvit gjordt doch hop pades bättre på framtiden. Hr Winkrante yrkade bifall till utskottets förslag, hufvudsakligen instämmande i den föregående talarens yttrande. He Wijk yttrade, att då han ej deltagit i den Å föregående diskussionen ville han nu begagna tillllet att förklara det han med sin röst bidragit till antagandet af de sju föregående punkterna i betänkandet och äfven 1 allt hufvudsakligen gillat utskottets motiver för desamma. I den förevarande punkten önskade tal. endast modifikation af den redan i författningen gifna princip om maximirösträtt, emedan han ansåg hvarje princip, drifven till ytterlighet, tarfva modifikation; trodde sålunda att den lika rösträttens anhängare ej heller skulle vara villiga att t. ex. utsträcka rösträtten till hvarje person, som uppnått myndig ålder. Tal. ansåg att en större begränsning än den utI skottet föreslagit kunde möjligen vara antaglig, men med kännedom om första kammarens åsigt och då tal. för egen del ville en förändring från det nuvarande, ansåg han klokast att bifalla utskottets förslag. ) Hr v. Troil ansåg väl troligt att ett lägre maxiI mum skulle kunna antagas, men borde i sådant fall uppgifter inhemtas från alla städer, så att man efter deras olika förhållanden kunnat förskaffa sig en ledning för ett rätt bedömande. Tal. ansåg ett steg mot ett bättre genom utskottets förslag vara taget och yrkade bifall dertill. I Hr Ahlgren hade tillhört utskottets minoritet, som velat gå något lägre, men då alla lägre förslag efter sorgfällig granskning inom utskottet förkastades, emedan man ansåg att förslaget måste vara sådant att det äfven af första kammaren skulle kunna antagas och sålunda blifva riksdagens beslut hade talaren ej velat reservera sig leremot. Hr A. v. Proschwitz yrkade afslag med bibehållande af nu gällande stadgande. Hrr Medin, Rosenberg, Sjöberg och Carlsson talade för bifall af det skäl, att oaktadt de trodde att utskottet kunnat bestämma maximum något lägre vore likväl med det nu föreslagna något Å vunnet. Hr Dahm såg i förevarande fråga två princier, menniskovärdet och kassakistans tyngd, men jen rättaste principen vore att göra det bästa val lunder förhanden varande omständigheter. Tal. gillade ej att det orimliga skall qvarstå till dess man m en gång erhölle det bästa, utan ansåg det vara bättre att taga hvad man kan få än att fika efter hvad som sväfvar för en, men som man ej kan uppnå. Tal. yrkade bifall. Hr Muren yrkade bifall och gendref åtskilligt af hvad under diskussionen uttalats, dervid egentligen uppehållande sig vid frågan om bolags eller l associationers rösträtt, hvars utsträckning han förTordade, emedan bolagen merendels ej bestå af städernas magnater utan af de små besparingarnes målsmän, som genom den makt de ehålla, mer än andra bidraga till samhällets förkofran. Frih. Alströmer samt hrr Ridderstad, Gumeelius, Kinmanson, Ekroth och Hierta uttalade sig äfven för bifall, hvarefter denna punkt i sin helhet blef på derom framställd proposition af kammaren godänd. Den nionde punkten, hvarvid utskottet hemI ställt att riksdagen ville för sin del besluta, det nuvarande 1 mom. 12 8 af k. förordningen om kommunalstyrelse på landet skall erhålla följande förändrade lydelse: Röstvärdet skall beräknas efter det-en hvar röstegande åsatta fyrktal. Dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar emot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, föredrogs härefter och erhölls ordet först af hr Rosenberg, som yrkade nedsättande af maximun till en tjugondedel, hvilket kunde något så när motsvara hvad som i detta afseende blifvit gjordt för städerna. Tal. ansåg det af utskottet framställda förslaget vara detsamma som intet och framhöll åtskilliga exempel för att visa detta. Med nämnde talare instämde hrr Wener, Aug. Andersson, Ola Bosson Olsson, Per Nilsson från Kristianstads län, Jonas Andersson, Ola Månsson, And. Pehrsson, Bovin, Anders Jonsson och Harald Eriksson. ) Hr C. A. Larsson yttrade, att då det redan af den föregående diskussionen, i fråga om städerna, tycktes framgå att ingen ändring i utskottets förslag vore att förvänta, vore bäst att bifalla hvad utskottet föreslagit och ej åter använda denna punkt till några talöfningar. Hr Rundbäck gillade punkten i öfrigt men ville sist i densamma tillägga: och i intet fall flere än 1000 rösters. Hr von Troil gillade äfven förslaget, men önskade följande ändring mellan orden: dock må ej någon och utöfva rösträtt,, att der insattes denna mening: för annat än innehafvande jordbruksfastighet. Efter slutad diskussion segrade genom votering utskottets förslag med 118 röster mot 30, hvilka afgåfvos för hr Rosenbergs förslag. j unkterna 10—15 biföllos utan diskussion. Den 16 punkten, hvari hr Björck, under anförande hurusom erfarenheten ådagalagt, att den beskattning för de kommunala behofven, som skall efter andra artikeln bevillning utgöras, blefvei de flesta städer alltför tryckande för de mindre bemedlade, uttalat sin åsigt om nödvändigheten att tillvägabringa en sådan förändring, som gåfve trygghet att icke särskild egendom eller särskild näring beskattades utöfver billighet, likasom att icke heller den progressiva beskattningen missbrukades, föredrogs bärefter, hvarvid motionären förklarade att, eburuväl han insåg det hans motion ej skulle kunna vinna någon framgång, han dock ansåg den vara för vigtig att ej beröras, hvarefter tal. framhöll så väl motiverna för densamma som ock det sätt hvarpå han föreställt sig att olägenheterna skulle kunna öfrervinnas, neml. derigenom, att sjelfbeskattningsrätten blefvo åt kommunen bevarad i fråga om särskild beskattning af egendom eller näring samt att befrielse från deltagande iden ena eller andra afgiften skulle kunna stadgas. Hr Wijk ansåg hr Björcks förevarande motion i praktiskt hänseende vida vigtigare än öfriga redån afgjorda frågor om rösträttens utvidgande, taglig, säsom för mycket obestämd, och godkände derföre utskottets förslag. Tal. hoppades dock ilatt förslaget skulle i en mera begränsad form il återkomma till nästa riksdag och då vinna det erkännande, som frågans vigt berättigar den att erla. Hr Ribbing uttalade sig för bifall till utskottets hemställan. Återstående punkter i kommunalbetänkandet, de flesta afstyrkande motioner om ändringar i kommunalförfattningarne, blefvo utan diskussion af kammaren godkända. RKS SRS (Insändt.) Några anmärkningar vid öfverstelöjtnant Keysers föredrag den 6 April å nedra börssalen. I sitt föredrag å nedra börssalen den 6 dennes men fann den dock 1 dess nuvarande form ej an-j i f 4 har öfverstelöjtnant Keyser dels uttalat den åsiga RR RR AR a