En skuggsida i det allmänna rättstillståndet. Stockholms Dagblad innehöll sistlidne lördag i sin Krönika en särdeles liflig och spirituell uppsatts om tillkomsten och utspridandet af falska rykten, och en naturtrogen skildring af det sätt, hvarpå Sällskapet för nyttiga lögners utspridande, opererar. Det var en i qvick, man skulle kurina säga äkta fransysk, stil hållen fysiologi öfver samma ämne, som den berömde danske diktaren II. C. Andersen behandlat i saga med öfverskriften Det er ganske vist och som visar huru en lille Fjer nok kan blive til fem Höns. Detta ämne har onekligen sin i hög grad komiska sida; men det finnes ock en annan sida, som väl förtjenar tagas i betraktande. Man fäster allt för liten vigt vid det moraliskt och juridiskt fördömliga i lögnproduktionen. Manga, som eljest ör mycket hederliga och laglydiga menniskor, tänka allsicke derpå, att de be,å, icke blott en dålig handling utan äfven ett groft lagbrott, då de bidraga till utbredandet af falska rykten. I teorien äro de stora fiender till lögn och förtal, men då det gäller ett på lögn och illvilja baseradt rykte, säga de 1 praktiken, såsom tuppen i den nyssnämnda Andersenska sagan: Det var en feel Historie, jeg vil ikke beholde den, lad gaae videre! Utan tvifvel skulle det vara till gagn för rättstillståndet, om någon ville statuera ett exempel och genom anställande af åtal inskärpa i det allmänna medvetandet, att brott af denna art äro belagda med strängt straff, å ex. den som af illvilja utsprider en g lögn kan dömas till straffarbete på 2 är och den, som af lättsinne kolporterar densamma, till 6 månaders fängelse, till hvilKet senare straff äfven den är förfallen, som utsprider rykten, hvilka kunna skada en persons ekonomiska ställning. Det är t. ex. blott några månader sedan ett lögnaktigt rykte, illvilligt fabriceradt och lättsinnigt transporteradt från mun till mun, lätt skulle kunnat störta en verksam och förtjenstfull industriidkare och entreprenör, som dock lyckligtvis var i tillfälle att bjuda belackarne spetsen. Hvad tidningspressen angår, så känner den, med få undantag, sin pligt och sitt ansvar i detta fall. Hvarje tidningsredaktör, som är både moraliskt och juridiskt ansvarig för sitt blad, aktar sig väl att reproducera lösa rykten, som kunna vara till men. Ett beklagligt undantag härifrån bilda en del korrespondenser från hufvudstaden till landsortstidningar. Dessa undslippa i allmänhet kritik och räfst och följden har blifvit den, att en och annan redaktör af en landsortstidning, som i afseende på hvad han sjelf skrifver och hvad förhållandena på hans egen ort vidkommer iakttager den sorg ligaste granskning och aktar sig för faktiska oriktigheter, deremot utan pröfning och utan betänkande intager de lösligaste och falskaste uppgifter, så snart det rörer personer och förhållanden i den aflägsna hufvudstaden. Det synes nästan vara af behofvet påkalladt, att ett eller annat sådant blad erhölle en kraftig erinran om sin moraliska och juridiska förpligtelse i slika fall. Do ad oa na a