Aftonbladet – 24 april 1868, sida 2

Det är bra! det passar bättre att mamma följer henne dit. Jag skall skrifva en biljett till grefvinnan och prevenera henne. Men skynda nu, för all del, så vi bli af med dem. Ja, söta Emerencel... Majorskan gjorde som hennes dotter anbefallt. Propositionen antogs med acklamation af kaptenen, med innerlig tacksamhet af Hilda, som full af glädje emottog en utsigt till verksamhet, om också i en beroende och underordnad ställning. Besöket beramades till eftermiddagen. Kaptenen och hans dotter togo afsked af sin anförvandt, till stor lättnad å alla sidor. Uff!... Jag är alldeles qväfd af damm ! utbrast kaptenen, då de åter stodo på gatan. Min hederliga kusin brukar bestämdt hvarken sopa eller skura... Han lät handen dyka ned i bröstfickan, men uppdrog den åter. — Fördömdt! jag skulle vilja bjuda dig en kopp choklad, men jag har glömt min portemonnaie... Jag tackar er, min farl!... Det är fullkomligt öfverflödigt. Jag är icke hungrig? Törstig då?... Inte det heller!... Du ar väl icke händelsevis pengar på dig? Högst obetydligt! Låna mig det du har! jag skall ge dig igen i morgon. Det odiösa dammet har torkat fast i halsen på mig. Gerna! Hilda upptog sin lilla börs och öfverräckte den åt ren Vill du inte ha ett glas sodavatten och saft?, Nej, jag tackar orh jag slipper... Hilda gjorde en afböjande rörelse, samt närmade sig fadren för att taga afsked. en skall du komma hem ensam ? Åh! det är bara raka vägen...n Vill du jag skall hemta dig i eftermiddag? (Forts.)