I FRIARE —EN BEFRIARE!) Af författarinnan till Såpbubblorna. Tajorskan y. Snobben hade en gång för bestämt sig att aldrig ta emot visiter somrarna... Strängt taget kunde ingen :a derpå; hon och dottern hade intet anän sinä pensioner att lefva af; de voro ies såväl af nödtvång som af böjelse föra att ekonomisera, Vintrarna hade ;rskan sin gifna umgängeskrets, sin lilla , sina tekotterier; men om sommaren, då inte hade råd att hyra låndtställe och vänner voro utflugna ur boet, skulle hon nske sitta i staden och hålla hotel garni x resande slägtingar och bekanta? Landtill, som äro så oförskämda, så påflugna. då skulle man väl bli husfattig... Så derföre den sista hälften af Maj var hade majorskan och fröken alltid farit ndet; sedad sutto de ända till slutet af sti, trygga bakom egiden af sina kritade ter och Jungfru Kristins tystlåtenhet. De a hyresgästerna, några. embetsmannafax jemte en rik bryggarenka funnos undenna tid aldrig i staden, och hos den amanda, som Körde till majörskans allra vaste, hade dennäså till sägandes ett sommarnöje på hälftenbruk, ty som den frun hade uppslagit sitt landtliga tjäll heten af Kungsholmstull voro majorskan röken der ungefär hvar tredje eller hvara dag för att spela ett parti; någonting för det värdar triumviratet hörde till de ängligaste af lifvets förnödenheter. le vi kommit på visit till fru v. Snobcn hösteller vinterdag, när hon t. ex. A.B, n:r 87, 89, 90 och 92. 3