att alla, som erlägga skatt till kommunen, skulle ha lika rösträtt i kommunens angelägenheter. Talaren förkastade förmögenhetsprincipens rättmätighet, emedan man ingalunda finge antaga att de förmögnare inom kommunen uteslutande egde de bästa insigterna och det ej kunde förnekas, att förmögenheten ofta vore blott skenbar. Talaren trodde, att arbetaren eller den sjelfförvärfvade praktiken kunde ha lika godt bedömande i kommunens angelägenheter och kunde för sin delicke se någon våda uti att personlighetsprincipen blefve tillämpad, då han vore öfvertygad att sparsamhet i alla afseenden med förstånd skulle iakttagas. Talaren visste väl, att både inom och utom riksdagen funnes motstånd i detta afseende, men menade sig hafva sett större bålverk än så blifvit omintetgjorda och ansåg bättre vara att medgifva den föreslagna rätten, än att i en ej aflägsen framtid se den tagas. Då emellertid talaren ansåg, att hvarken afslag eller återremiss skulle för närvarande kunna leda till något resultat, yrkade han att betänkandet måtte med ogillande läggas till handlingarne. Hr A. V. Nilsson kunde lika litet godkänna utskottets motiver som det resultat, hvartill utskottet kommit, och trodde att arbetarens synkrets vore numera tillräckligt vidgad utöfver de dagliga behofven, för att han skulle kunna deltaga e kommunala anglägenheterna med samma erfarenhet och kännedom som de förmögnare klasserna. Talaren instämde till alla delar med herr Ola Jönsson. Hr Ribbing försvarade uti ett längre anförande utskottets motiver i den ifrågavarande punkten och framhöll vådan af personlighetsprincipens tilllämpning, emedan den kommunala rösträtten, enligt talarens mening, hvarken vore en allmänt mensklig eller allmänt statsborgerlig rättighet, utan betingades af egenskapen att i kommunen intaga en sjelfständig och till kommunens utgifter bidragande ställning, hvilken ställning ock naturligen grundlägger olikhet i denna rätt. Man fordrar vissa egenskaper af den, som skall deltaga i kommunens angelägenheter, och talaren ville bestrida att den, som dagligen och stundligen måste anstränga sig med arbete för sitt uppehälle, skulle kunna ega dessa egenskaper. Föregående talare hade påstått, att det kroppsliga arbetet icke hindrar själen att vara verksam; men talaren trodde, tt det arbete kroppen skulle uträtta komme att i icke ringa grad minskas, om själ och tanke vore på annat håll. Talaren framställde härjemte genom lera exempel ohållbarheten i de skäl, som framhållits för personlighetsprincipens tillämpning och yrkade bifall till utskottets hemställan, Hr Lindström ansåg att frågan väl vore värd en grundlig behandling, men att den föregående alaren redan tillräckligt visat vådan af personligvotsprincipens tillämpning, som visserligen en gång ör komma till stånd, men först efter hundraårigt rarbete. Geijer, som var den ifrigaste kämpe för lenna princip, yttrade till och med: låtom oss framörallt icke hafva för brådtom. Man kunde väl äga mycket vackra saker om personlighetsprinci: )en, men så länge man för dess vådor ej kunde antaga len, finge man hålla sig vid förmögenhetsprincipen, not hvilken man ej kunde framte några vådor, utminstone hade talaren ej kunnat finna att sådana örefunnos, Så mycket talaren än ifrade för en förndring i detta afseende, trodde han dock ej att nan borde gå dit motionärerna pekat. Den opinion, om uttalats i Örebro, Helsingborg och äfven till en iss del i Göteborg, ansåg talaren ej vara stark nog tt utgöra någon ledning för representationen. Likäl trodde talaren att det fanns en verklig opinion, nen denna hade sin grund i den tryckande beskattingen) hvilken man på det af motionärerna förelagna sätt trodde sig kunna lätta. Talaren godände det slut, hvartill utskottet kommit. Hir De Mare och Hierta instämde med den örste talaren, yrkande att betänkandet måtte med Filande läggas till handlingarne. Den förre hade f den graderade skalan, den begränsade skalan ch per-capita-röstningen endast funnit den senare iktig, och hr Hierta ansåg en ändring i ifrågaarande afseende fullt berättigad, då det visat sig att en kommun en enda person öfverröstat alla andra.