3l den andra bestode ej i den större förmögenheten, tlutan deri att dess medlemmar utses genom tre vak 11 — Tal. slutade med att punkten måtte med ogil1 lande läggas till handlingarne. r j Hr Åke Andersson gillade ej att rösträtten skulle grunda sig uteslutande på penningar, men ville icke heller biträda den motsatta ytterligheten, utan yrkade bifall till punkten. Hr Blanche. Jag borde inskränka mig till att instämma i hvad den varmhjertade representantem för Linköpings län yttrat, ty detta tror jag vara den enda rätta utgångspunkten för att bedöma förevarande sak. Min trosartikel i frågan är, hvad den alltid varit, att — för att vara prosaisk — en hvar som skattar efter 2:dra artikelns bevillning Iför inkomst af kapital eller rörelse, må ega röstpf rätt; någon annan grund för denna rösträtt känner jag icke; hvarje annan beräkning blir, efter mitt förmenande, en graderad orättvisa, ett graderadt godtycke. Jag kan icke förneka, att det förefaller mig märkvärdigt att få höra de eljest mest älskliga och humana personer förfäkta den satsen, att menniskovärdet åtföljer förmögenheten, och detta fastän mensklighetens, jag må säga adelsmatrikel är fullIskrifven af namn, bland hvilka flertalet utgått ur Tfattigdomens sköte. Det finnes bland dessa namn ett, som tillhör en person, hvilken, om han nu lefde i vårt samhälle, skulle blifva ställd utom vår krets. Då frågas: kan man väl tänka sig en mera vacklande grund för deltagandet i allmänna ärenden än den, som utskottet angifvit och som äfven måste angifvas af. hvarje annan som förordat den graderade röstskalan. Jag vill härvid blott framställa ett ganska enkelt exempel. — Jag kan i dag ha ett orimligt antal röster för en förmögenhet, som kan vara förment, och som jag således egentligen icke eger. Denna förmögenhet kan jag redan innan morgone dagen ha helt och hållet förlorat. Men mina herrar, jag kan dock på grund af denna månghöfdade rösträtt i tvenne år stå qvar i valrätten framför mången ärlig och insigtsfall medborgare, som eger enast en röst. — Vill man bygga på en så vacklande, en så dålig grund, blir by; naden dålig och det blir ingen trefnad huset; — Ii asom det också icke blir någon trefnad i samhället, så länge de bättre lottade, de som ega en mängd förmåner på grund af lyckans tillfälliga gunst, äflas att nedsätta dem, hvilka det vore deras första skyldighet att lyfta och förädla. Nu komma vi, mina herrar, till den kinkigasto punkten. Man säger, att dessa personer äro liknöjda för kommunala ärenden. Jag medgifver visserligen, att de hitintills icke visat något lifligare intresse för det allmännas angelägenheter. Men låt oss försöka gifva dem rättighet att deri deltaga, låt de fördelar, hvilka vi åtnjuta, nedsippra till de nedre lagren; komma de icke då att visa intresse för det allmänna, vilja de då klaga, blir det en klagan öfver dem sjelfva och icke mot samhället; men det är endast denna mot samhället riktade klagan, som jag fruktar. Det är den,som gjort de största omstörtningar i verlden och som är så farlig. Lavinen, omedveten om sin kraft, har störtat mycket tillsammans, och den klagan, som rör sig i folkets djup, liknar densamma. Den är farlig, så mycket mera då den omfattas af en pluralitet af folket, och vi kunna undvika dess farliga följder endast derigenom att vi i tid bjuda till att uppfostra dessa klasser, som äro missnöjda och ha rätt att vara det. Jag har derföre för min del alltid ifrat för att gifva dem denna likställighet inom kommunen, som de genom sin instilkt efterlängta, utan att veta hvad den egentligen är. Låt oss gifva dem den och taga emot dem med öppna armar! — Studera vi historien, se vi der ett tidens tecken i den omständigheten, att den ena ytterligheten grymt hämnats på den andra. Hr Sjöberg ville se frågan ur en enkel och praktisk synpunkt, och ställde först en fråga till representanterna från landet, om ens en tillstymmelse till missnöje derstädes försports öfver den nuvarande röstberäkningsgrunden. (Flere röster: nej! nej!). Ar det då klokt, frågade tal. vidare, att framkasta idn om per-capita-omröstning, som, man skall säkerligen medge det, om man vill svara uppriktigt, är omöjlig att för närvarande införa. Missnöjet har nästan uteslutande hörts från städerna och särskildt från hufvudstaden, der det är fullt berättigadt. Tal. fann det minst sagdt motbjudande, att en person skulle kunna votera omkull 3 å 4000. Utan sina valmäns hörande skulle tal. aldrig tilltro sig att biträda personlighetsprincipen, och han hade anledning antaga att de ej skulle gilla den, ty en komitå, som blifvit tillsatt för afgifvande af förslag åstods hafva förordat en graderad skala. — Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr v. Troil hembar utskottet sin tacksamhet för dess behandling af ärendet och ansåg dess betänkande vara värdt att spridas bland allmänheten. Föröfrigt trodde talaren att det skrän, som nu förspordes, skulle lägga sig om utskottets förslag i det hufvudsakliga blefve antaget. Yrkade bifall till punkten. Hr Rylander upplyste att Pp hans ort, der ej några större bolag funnes, hade ej något missnöje försports. Man påstår att emigrationen skulle u; ophöra, om personlighetsprincipen tillämpades. år laren trodde att detta ej skulle ske förr än förmögenheten delades lika mellan alla samhällets medlemmar, då de emigrationslystne skulle stanna tilldess de hade förstört sin del. Biföll punkten. Hr Ahlgremw bekämpade personlighetsprincipen och sökte vederlägga invändningen mot utskottets uppfattning. Bland annat hade en talare påstått, att personlighetsprincipen var tillämpad på de gamla allshärjartingen. Tal. trodde historien vittna, att de på allshärjartingen röstberättigade utgjorde den tidens aristokrati, som säkerligen skulle på ett mindre artigt sätt hafva afvisat dem som, utan att tillhöra denna klass, sökt der höja sin röst. Biföll utskottets förslag. Hr Östman och frih. Ahlströmer önskade bifall åt utskottets förslag i den föredragna punkten. Hr Björck ogillade den lika rösträtten, emedan den strider emot den progressiva beskattningen, som man förr eller senare skulle bli tvangen att införa. Efter slutad diskussion anställdes omröstning; och segrade utskottets förslag med 129 röster mot 36, hvilka afgåfvos för den mening, att kammaren måtte, med ogillande af utskottets motiver, låta bero vid det slut hvartill utskottet kommit. I redig punkten har utskottet afstyrkt, af hrr Anders Pehrsson, Ljuslin och Pehr Jonsson väckta, motioner om per-capita-röstning vid val till kom-munala befattningar. Efter en kort diskussion, under hvilken hrr Jöns Pährssen, Rosenberg och Anders Jensson yttrade sig till förmån för motionerna, och frih. Ablströmer och hr v. Troil för utskottets förslag, bifölls detta genom votering med 96 röster mot 43. I fjerde punkten har utskottet afstyrkt hrr Falk. mans, Anders Pehrssons och Pehr Jonssons moiioner om graderade röstskalor för den kommunala rösträttens utöfvande. Emot denna punkt har ir Ribbing reserverat sig och föreslagit en fyrasradig röstskala, hvilken han nu förordade och ör hvilken tal. ganska vidlyftigt utvecklade sina skäl. Hrr Gumaelius och Hedlund funna gralerade röstskalor såsom ett öfvergångsstadium insalunda vara förkastliga; men ville icke framställa ågot yrkande om reservationens antagande, då let icke vore utsigt att få den antagen. Hrr Ahl. sren, Lindström och v. Troil försvarade utskotet, hvars förslag bifölla utan votering. 4 ; I j Friherre Gripenstedts anförande i andra kammareu den 8 Apil, angående upphörande af sedelutgifvande banker.