Gårdagens aftonplena. Första kammaren. Fortsattes föredragningen af konstitutionsutskot tets utlåtande n:r 3. I fjerde punkten hade ut skottet i följd af sin motionsrätt, framlagt ett mot förslag, att med ändring af 6 S:s hittillsvarande lydelse deri måtte intagas följande bestämmelse: För de särskilda förvaltningsgrenarne skola fin nas Statsdepartement till det antal, som bestämmer genom en af Konungen och Riksdagen gemensam stiftad lag. Ibland Stats-Rådets Ledamöter ut nämne Konungen Departements-Chefer, hvilka ärc Föredragande hvar och en för sitt Departement. Under. den diskussion, som i anledning häraf uppstod, yrkades återremiss af hrr Faxe, von Koch, von Geljer samt grefve J. O. Hörner och frih. A. C. Raab, och betonade den sistnämnde vigten, nyttan och behöfligheten af den nu ifrågavarande reformen. Grefve af Ugglas yttrade, att då justitiestatsministern icke yrkat bifall till K. M:ts propositioner, så kan man man deraf förstå, att riksdagen har att förvänta ett förslag af regeringen i syfte som nu är antydt, sedan regeringen inhemtat representationens tanke i en närbeslägtad fråga, som ännu icke kommit under behandling. På dessa skäl yrkade talaren afslag på utskottets förslag. Hr Nordström gjorde en anmärkning mot ordet förvaltningsgrenar, som förekommer i den af utskottet föreslagna ändringen. Förvaltningsgrenar kan betyda all förvaltning, och det är väl icke meningen att alla förvaltningsärenden skola inom regeringen handhafvas af departementerna. Talaren ansåg äfven att denna fråga är af så storartadt omfång, att man icke kan begära att ett riksdagsutskott skall hinna fullkomligt utreda den, utan tillhör det helt naturligt regeringen att först taga den om hand. Utskottets förslag ansåg talaren vara olämpligt och yrkade derföre på afslag. Denna åsigt delades af grefvarne C. GQ. Mörner, Eric Sparre och Henning Hamilton, hvilka alla talade för afslag. Hr Rydin uppträdde och förklarade att afslag vore önskligare än återremiss, då utskottet nu i riksdagens elfte timma svårligen kunde hinna utarbeta ett nytt förslag i ämnet. Dock ville talaren fortfarande yrka på bifall till utskottets förslag. För bifall till punkten talade äfven hrr Bergstedt och Landgren, men den blef dock af kammaren afslagen , med en pluralitet af 45 röster mot 40, som afgåfvos för återremiss. Utan diskussion afslogs härefter den af utskottet föreslagna ändring i 5 regeringsformen, att deri skulle inrymmas stadgande derom, att konungen bland statsrådets ledamöter eger utvälja en statsminister... Kammaren afslog äfven de af konstitutionsutskottet i öfverensstämmelse med dess ofvanberörda hemställanden i öfrigt föreslagna ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen. Konstitutionsutskottets utlåtande n:r 4, afstyrkande motioner af hr Säve, om ändring i regeringsformens och riksdagsordningens bestämmelser, angående tiden för val af riksdagens justitieombudsman samt fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, godkändes af kammaren, : I sitt utlåtande n:r 16 hade bevillningsutskottet föreslagit att riksdagen måtte genom skrifvelse anhålla det K. M:t täcktes taga i förnyadt öfvervägande frågan om ett sådant ordnande af Sveres och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförhållanden, att samfärdseln emellan brödrafolken måtte till ömsesidig fördel i möjligaste måtto underlättas och befrämjas; samt att K. M:t täcktes för näst sammanträdande riksdag och storthing framlägga förslag i detta ämne, Då utlåtandet föredrogs uppträdde grefve Erik Sparre och tillstyrkte utskottets förslag till alla delar. Talaren betonade i korthet vigten af denna fråga, och sade sig sätta det ifrågavarande ämnet framför de ärenden som af unionskomiten behandlas. Utskottets förslag bifölls derefter af kammaren, som också odkände samma utskotts memorial n:r 17, med örslag till voteringspropositioner, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut angående tullbevillningen. Andra kammaren. På eftermiddagen lemnades först ordet åt hr Bengtsson, som yttrade att, ehuru han önskat kunna biträda motionerna, ville han dock nu afstå derifrån, emedan han förutsåg att dermed vore intet att för närvarande vinna, utan yrkade derför att punkten måtte med ogillande läggas till handlingarne. Hr Siljeström ville ej ställa sig på de absoluta rättigheternas, utan på en praktisk ståndpunkt för frågans bedömande. En af de största vådorna i vårt land hade på senare tiden blifvit ponperismöm hvartill en af de förnämsta orsaerna vore att söka i arbetarnes frigörelse. Arbetaren har icke den ekonomiska trygghet och det oberoende nu som förr. Under det kapitalbildningen, efter hvad man påstår, fortgår, anställer emellertid hungersnöden sina härjningar, fattigskatterna ökas och utvandringen tilltagor I en oroväckande grad. Bot härför måste sökas i sådana medel, som gifva arbetsklassen samma stöd som den förr hade. Från statens sida kunde detta ske, genom att åt denna klass förläna all möjlig lättnad i skatterna genom ett väl ordnadt beskattningssystem; fenom att befordra arbetarens intellektuella och sedliga bildning, så att han deruti får samma stöd, som han förut hade i mästaren, och genom att medgifva honom vidgade politiska rättigheter, som gifva honom spänstighet, styrka. och kraft att hålla sig uppe. Om dessa grund-: