Aftonbladet – 23 april 1868, sida 2

STOCKHOLM den 23 April Sedan första kammaren i gårdagens förmiddagssammanträde i enlighet med konstitutionsutskottets åsigt afslagit de k. propositionerna om inrättande af ett nytt statsdepartement för näringar och kommunikationer, och om rättighet för konungen att låta vissa mål afgöras af vederbörande departementschef, samt frih. v. Schultzenheims motion om inrättande af ett nytt statsdepartement för jordbruket och kommunikationerna, rönte på e. m. konstitutionsutskottets eget förslag att en af statsrådets ledamöter skulle vara statsminister samt förteckningen på statsdepartementerna utgå ur grundlagen för att få sin plats i särskild lag, stiftad af konungen och riksdagen gemensamt ett lika öde. En stark minoritet, (40 röster mot 46), uttalade sig likväl för återremiss af konstitutionsutskottets betänkande i denna del, på det utskottet måtte blifva i tillfälle att taga i öfvervägande de mot dess förslag gjorda anmärkningar. Då de ofvannämnda k. propositionernas öde var genom konstitutionsutskottets afstyrkande så godt som afgjordt, och då regeringens egna ledamöter äfven ansågo sig böra låta dem för närvarande falla, fingo förhandlingarne om dessa i sig sjelf ganska vigtiga grundlagsändringsförslag i båda kamrarne en jemförelsevis underordnad betydelse, ehuruväl flera bland de yttranden, som förekommo, innehöllo rätt intressanta bidrag till dithörande ämnens belysning ur statsrättslig synpunkt och med afseende på de åsyftade reformernas öfverensstämmelse med andan i vår författning i allmänhet. En pikant episod i första kammarens förmiddagsdebatt kunna vi icke underlåta att särskildt omförmäla. Under öfverläggningen om förslaget, att konungen skulle kunna öfverlemna afgörandet af vissa mål åt departementscheferna, hade mot förslaget anförts svenska folkets monarkiska tänkesätt, som ville se ärendena i sista hand pröfvade af konungen. Sedan professor Rydin ådagalagt omöjligheten för konungen att taga någon kännedom om en stor mängd af de ärenden, som nu i statsrådet föredragas, samt visat att genom förändringen således endast skulle i grundlagen uttryckas hvad som redan nu eger rum, eller att afgörandet af en mängd: småmål de facto är ötverlemnadt åt departementschefen, tog han sig anledning af yttrandet om de monarkiska tänkesätten att spörja hvar dessa tänkesätt funnos. Det sätt, på hvilket man i pressen behandlade samhällets högsta personlighet, och den beärlighet, hvarmed allmänheten läste anfalen, vittnade ej om sådana tänkesätt. Detta ttrande framkallade en replik från grefve enning Hamilton, som förklarade sig uppträda på det den framställda frågan icke skulle blifva utan svar. De monarkiska åsigterna, sade han, uppenbarade sig ej hos pressen, det vore sannt; men de funnos dock om man sågo något djupare. Grefven ville icke hemställa huru det förhölle sig med den ärade ledamoten (hr Rydin) sjelf, och icke heller ville han tala om sin egen obetydliga person; men de monarkiska tänkesätten funnos t. ex. i grundlagen, och han trodde sig äfven kunna påstå, att de funnos hos kammarens majoritet, som ju hade äran att representera svenska folket. Dessa ord mottogos af kammaren med lifliga bravorop. Hr Rydin uppträdde sedermera ånyo, för att förklara, att han endast velat säga, att om man skulle bedöma tänkesätten efter de läror, som predikas af den prees, som begärligast slukas af folket, så kunde man icke anse detsamma hysa monarkiska tänkesätt. Men om grundlagsfrågornas behandling väckte blott ringa intresse, var och är spänningen så mycket större på utgången af för