Aftonbladet – 21 april 1868, sida 2

ES EA ME ME NEDAN UMD TED SAGA MAN Pour es abonnements au journal FAftonblad le mieux est Texpedier les demandes au bureau de poste Sutdois dHambourg. UTRIKES, ÖSTERRIKE. Rikskanslern Beust har tillika med rikskrigsministern general Kuhn den 13 dennes rest till Pesth för att i förening med den ungerska ministören granska armålagförslaget och att uppgöra den definitiva form, i hvilken detsamma skall föreläggas riksdagen i Pesth. Oppositionens fordran, att Ungern skall ha en sjelfständig nationalhär, kommer otvifvelaktigt att framkalla en skarp parlamentarisk strid, då det moderata partiet med skäl håller före att en tudelning af armen i hög grad skulle försvaga Österrikes militära makt och yttre anseende. Det öfvervägande antalet af den ungerska befolkningen står i denna sak på vensterns sida; det moderata partiet har emellertid öfvervigt inom representationen, och Deak, som är ledare för detta parti, skall under ett samtal med ministern Giskra helt nyligen då denne var på besök i Pesth och hvarvid äfven armefrågan bragtes å bane, ha förklarat att majoriteten af ungerska riksdagen under alla omständigheter komme att rösta för armöns enhet. Beusts politik gynnas äfven i denna sak af lyckliga omständigheter. Ultraradikalernas och vensterns förenade styrka uppgår nemligen blott till tredjedelen af Deakpartiets; på hösten innevarande år är de ungerska deputerades mandat utlupet, och der förestå såsom följd häraf nya val, vid hvilka det icke är något tvifvel om att regeringen åter erhåller samma kompakta majoritet på riksdagen som förut. Att stämningen i Ungern efter förlikningen med Österrike och författningens återupprättande blifvit en annan än den var under Schmerlings minister, framgår af befolkningens hållning under den märkliga strid, som i den sista tiden egt rum mellan två af koryfeerna från 1848 års revolution, general Perczel och exdiktator Kossuth, hvilka sedan denna tid synas ha lefvat i fortfarande fiendskap, närmast i anledning af de åsidosättelser generalen hade lidit från diktatorns sida under fälttåget 1849. Perczel hade, på sätt förut varit berättadt, i Mars detta år i Pesth såsom honvedsföreningens ordförande råkat i konflikt med föreningens radikala utskott, hvilket hörde till Kossuths ifriga anhängare, och höll af denna anledning i honvedernas generalförsamling ett tal till försvar för sig sjelf, som väckte det största uppseende i hela landet på grund af de våldsamma angrepp han deri riktade mot Kossuth, hvilken ännu beständigt är den lägre befolkningens afgud. Perczel sade, att Kossuth såsom minister och statsman hade visat sig svag och vacklande, och att det var hans skuld att uppresningen 1849 slutade så olyckligt, eftersom diktatorn hvarje ögonblick af rent personliga grunder gaf order till fö dringar i armens öfverkommando, hvilka orsakade en fullkomlig villervalla i operationerna. Han (Perczel) hade ännu kämpat med såsom simpel honved vid Temesvar, då Kossuth redan fegt hade lemnat landet. I Widdin hade han såsom flykting sammanträffat med Kossuth, hvilken hade bedt honom om förlåtelse för de tillfogade kränkningarne; i Schumla hade Perczel blifvit utnämnd till chef för emigrationen , men Kossuth hade trängt sig fram och sjelf insatt sig som guvernör, en värdighet, som han hade bibehållit i de 18 år han lefde som flykting i utlandet. Kossuth hade mottagit många millioner, men utan att uträtta det minsta dermed. Från Turkiet gick han till Italien; från Italien flyktade han till Amerika, hvarest han lät bygga skepp, gjuta kanoner, köpa vapen, kort sagdt betedde sig som om han oförtöfvadt ämnade återeröfra Ungern. Det slutliga resultatet var emellertid, att Kossuth un: der det antagna namnet Schmidt plötsligt försvann från Amerika och dykte upp igenil: England, hvarest han i 10 år höll sig stilla : atan att uträtta det minsta till gagn för Un-! zern. Engelsmännens dom sökte han vilse-1 leda genom de förunderligaste påståenden; bland annat påstod han, att han 1849 lätt kunde ha störtat hela den österrikiska monarkien, men att han af rent ädelmod hade ! räddat den. Slutligen blef han dock i Eng-: and betraktad, såsom pratmakare. 1866, då kriget mellan Österrike och Preussen-Italien! pågick, och emigrationen väntade en allmän ! omhvälfning i hela Europa, hade Kossuth ! iter fått 5 millioner francs (af hvem?) menl! rade bortslösat denna summa utan någon c rytta. En sådan person som denne Kossuths rar icke berättigad att angripa och håna lö Ungerns förste patriot, Frans Deak! MedlC lessa ord slöt general Perczel sitt tal, hvil-t et väckte en obeskriflig sensation bland åhö-! arne och flera gånger blef afbrutet genomjr op och protester. Vid omröstningen segradejlS mellertid Perczel med 500 röster mot 40, ch följande dag var han föremål för de mest It mickrande ovationer i Pesth. Uppmuntradh enom detta resultat företog Perczel en resald enom det vestliga och sydvestliga Ungern i et bestämdt uttalade syfte att öppna beolkningens ögon för Kossuths uselhet och öra slut på det radikala partiets agitatioer i Kossuths namn. Generalen började sin esa med att besöka Stuhlweissenburg, hufudqvarteret för den radikale deputeradenN ch agitatorn Madaraz, hvilken står i peroulig förbindelse med Kossuth och säges motwga direkta befallningar från honom. Ma la araz hade förberedt en motdemonstration, en den misslyckades fullständigt, i det Percel på bangården blef mottagen med jubel aflw 1 stor menniskomassa och höll ett tal aflsl knande innehåll som i Pesth, På ett ofntligt möte, som egde rum dagen derpå, sökte de et radikala partiet yttra sin: ovilja genoml vi nllrande demonstrationer, men det blef allles öfverröstadt, och Madaraz sjelf blef motgen med så starka yttranden af missnöje, t han måste draga sig tillbaka. Ett likajra ckligt resultat uppnådde Perczel i Vesprim be h på andra ställen. Det följer af sig sjelf,m Ala landat nn ocvecalgättnr cg mad Får It