Aftonbladet – 21 april 1868, sida 2

Andra kammaren, som i går afton hade sammanträde, behandlade, utom flera ärenden af mindre vigt, äfven lagutskottets utlåtande med anledning af hr Hedlunds förslag derom, att firandet af helgdagarne Trettondedag jul, Maria bebådelsedag och Kristi himmelsfärdsdag måtte förflyttas till närmaste söndag. Till följd af den sena timmen (klockan var omkring 411 då ärendet föredrogs), blef denderöfver förda debatten icke särdeles långvarig, men var rätt liflig. För motionen talade, utom motionären, hrr Hessle, Ahlgren, Muren, Blanche och Harald Eriksson, hvilka såsom skäl för sin åsigt anförde sabbatsbudets befallning, icke blott att hvila den sjunde dagen utan äfven att arbeta de sex öfriga dagarne i veckan. Långt ifrån att många helgdagar skulle vara ett bevis på större religiositet, visade brottmålsstatistiken tvärtom att de flesta brott begås under flera på hvarandra följande helgdagar. Att de icke heller voro ett behof för religiositeten såg man dels deri, att folket ingalunda blifvit mindre religiöst, sedan det stora antal helgdagar, som förr fanns, blifvit förminskadt, dels ock deri, att den kanske strängaste religiösa sekt, nemligen de engelska puritanerna, icke hade några helgdagar med undantag af Juldagen och Långfredagen. Dessutom ansåg man vårt fattiga land icke hafva råd att bortkasta millioner dagsverken, isynnerhet som väl det fromma, sträfsamma arbetet äfven är en gudstjenst. A andra sidan framhöllo deremot hrr Ocklind, Bengtsson, Rosenberg, Lithner, Hedengren, Jonas Jonasson från Kalmar län, A. v. Proschvits, Kolmodin, Liss Olof Larsson, Jöns Pährsson och Vougt, att sabbatsbudet rätteligen lyler: tänk på sabbaten, att du helgar honom. Statistiken visade visserligen hurusom tyvärr många brott begås på helgdagar, men hvad den cke visade, vore den tröst och uppbyggelse månsa på dessa dagar erhöllo. Dessutom borde icke missbruket upphäfva bruket. Hvad beträffade de förlorade dagsverkena, så ansåg man lels att om man eljest vore arbetsam och sparsam, hade man nog råd att uppoffra nåora dagar om året åt hvilan, och dels borde le fördelar, som kunde dragas af dessa helglagar, icke mätas med så materiel måttstock som så eller så många förlorade dagsverken. Hufvudskälet var dock, att det skulle vara en högst betänklig sak att påtvinga det syenska folket en förändring, Som vore så stridande mot dess känslor och föreställningar, hvadan man borde vänta dermed till dess folket sjelf komme till insigt af less önskVärdhet och fordrade densamma. Utskottets afstyrkande förslag bifölls; men minoriteten var likväl ganska aktningsbjulande, eller 56 röster mot 62. este