Aftonbladet – 21 april 1868, sida 2

JAÄNBUCH OCH I Nvarje fall vill nogst ect hundra röster, samt å landet till en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden. Vid förra riksdagen mötte lagutskottet alla yrkanden på eftergifter inom detta område med ett bleklagdt nej. Från den ståndpunkt utskottet då intog och till de nu gjorda medgifvandena är steget, vi medgifva det, icke så alldeles obetydligt; men ett mycket större återstode att taga för att tillfredsställa rättvisans och billighetens anspråk. Fullständigt kan detta icke ske annat än genom medgifvandet af lika rösträtt, och om vi afstå från uppställandet af yrkandet på denna fulla rättvisa, så är det visserligen icke derföre, att vi tagit ringaste intryck af utskottets argumentation emot de derom väckta motionerna. Det förefaller oss snart sagdt löjligt att i utskottets betänkande läsa de minutiösa afvägningarne af förhållandet mellan skattebidragen och inflytandet på kommunens angelägenheter, och vi tycka att man åtminstone kunde låta bli att till stöd för något så orimligt som en omröstning efter skattebelopp tala om det rimliga, om rättvisans och billighetens synpunkt, 0. s8. V. Hvarföricke så gerna säga rent ut, att man icke vågar lägga ett afgörande inflytande i händerna på den stora mängden, och att det är derföre som man söker genom stora röstbelopp, hopade på ett fåtal händer, beherrska valförrättningar och beslut. Videla icke dessa farhågor, och om vi gjorde det, så skulle vi anse vida klokare och framför allt vida ärligare att icke medelst ett sken af rösträtt gäckas med dem, åt hvilka man icke vill tilldela något inflytande på samhällets angelägenheter. Derför sätta vi icke heller det rinsaste värde på den skenbara utsträckning nedåt af den kommunala rösträtten, som utskottet föreslagit genom att gifva rösträtt åt hvar och en, som skattar till kommunen, äfven om hans bevillning efter andra artikeln icke uppgår till nu stadgadt minimum af 1 rdr. Det blir blott ett ännu större antal medborgare än nu, som man gäckar med en förment rösträtt, utan ringaste värde. Detta förslag utgår från samma slags radikalism, på hvilken grefve E. Sparre bjöd, då han motarbetade det kongl.: representationsförslaget, derföre att det ej nog långt utsträckte rösträtten vid riksdagsmannaval, hvilken han ville tilldela åt alla dem,som egde rösträtt i kommunen, nota bene graderad efter skatte beloppet! En reform -i den riktningen gagnar sannerligen till ingenting. Det intresse för kommunens gemensamma angelägenheter, som väckes genom känslån af delaktighet i vården om kommunens angelägenheter, uppstår endast hos dem, som veta sig på dessa angelägenheter kunna utöfva något verkligt inflytande, och endast genom tillerkännandet ar lika rösträtt kan ett sådant intresse blifva tt allmänt och lefvande bland de röstberättigade. Denna vigtiga fördel står dock beklagligen icke nu att vinna, vi inse det alltför väl; ty de, som nu nästan uteslutande ega maktten i kommunernas angelägenheter, ha tillräckligt inflytande på lagstiftningen för att göra sitt veto gällande, och det är alltför väl bekant att de äfven skulle använda det hot förslaget om lika rösträtt. Det tjenar åledes till ingenting att vidhålla yrkandet erpå. H Men om man således måste inlåta sig på! en dagtingan, för att åtminstone vinna något och få de mest skriande orimligheterna undanröjda, uppstår frågan huru långt reformens vänner kunna med något hopp om framgång sträcka sina anspråk. Hvad lagutskottets förslag vidkommer, så medgifva vi obetingadt, att vi, i likhet med utskottet, gifva företräde åt metoden att tilldela en vöst för hvarje bevillningsriksdaler, framför de raderade skalorna; ty hvarje gradering, huru den än uttänkes, blir alltid godtycklig och medför den olägenheten och orimligheten, att endast ågra öre mer i skatt kunna gifva den ene röstjerättigade dubbelt så stor rösträtt som den undre. I fråga om röstmaximum kunna vi lock icke lika lätt blifva ense med lagitskottet. Om vi nu, då vi nödgas debatra frågan om omröstning efter skattebeApp, skulle för ett ögonblick ställa oss på leras ståndpunkt, som anse densamma rikig och nödvändig, så tro vi att det mål, som !e vilja uppnå, nemligen att åt de bemedade inom kommunerna gifva någon öfverigt vid behandlingen af de kommunala anflägenheterna, follkomligt kan uppnås med tt vida lägre röstmaximum än det som utkottet föreslagit. Om detta maximum sates, hvad städerna angår, t. ex. vid 20 röer, så skulle den öfvervägande makten i la fall stanna hos den bergade medelklasen, hvilket troligen lärer vara hvad man hed skatteomröstningen åsyftar. Det stora ntalet små röstegare, som ha endast en ller ett par röster, skulle nog ändå geom medvetandet att vara reducerade till jugondedels eller tiondedels valmän finna ckelsen att deltaga i val och beslut vara d ringa, att hädanefter som hittills ganska i. skulle dermed besvära sig, och icke rin-L aste fara för dessa röstegandes öfvervä-0 ande antal vore således — för dem, som ylla en sådan åsigt — att befara. Men andet af dem, som funne sig kunna utöfva ågot märkbart inflytande på kommunens TF ngelägenheter, skulle dock derigenom blifva la ida större än genom antagande af utskot-n ir 1 ti month ss OO NM VN HH S HH mr ct Rh a 0 Noll felis d JA ts förslag, och följden deraf, ett mera all-li länt utbredt intresse för kommunens angegenheter, skulle säkert icke uteblifva. Vi ro derföre, att anspråken -— äfven med den ppfattning som utskottet vill göra gällande k kunna och böra sträckas något längre än få I hvad utskottet velat medgifva. i beifla heller icke att ett liberalare förslag har I möjlig utsigt att vinna andra kammarens fall; men hvad som i förevarande fall kan ra politiskt klokt att uppställa såsom en ftergiflig fordran beror på den kännedom 1; an kan tro sig ega om måttet af de efterfter, till hvilka första kammaren kan låta rmå sig. Utgår man från antagandet, att lagutskot-) ts förslag är det yttersta som första kamaren skall medgifva, så kommer man i vase t mellan detta förslag, för att dermed dock nna något, och ett förkastande deraf, i för;ppning att genom en fortsatt påtryckningi s allmänna meningen i landet vida meral til all kunna till följande riksdag vinnas. Man mt an vid valet mellan dessa alternativer finna 7 ; mycket tveksam; men vi bekänna att vi bj na det nuvarande tillståndet så odrägligteft h följderna af dess fortfarande äfven en ve rtare tid så betänkliga, att vi till och med mo aArama då Ahkatftdlga modmfrandanrn lan I mMÖ