Aftonbladet – 20 april 1868, sida 2

Ae au —L—LZL— menn EN FRIARE — EN BEFRIARE!) Af författarinnan till Såpbubblorna, År hon sjuk eller hvad fattas henne ? Hvad fattas henne? jo, bara allting... Jag tror man kan bli sjuk för mindre. Intet hem, inga föräldrar eller anhöriga... Men allt det der gioge väl för sig, om hon bara eljest, hade något att komma med. År hon fader och moderlös? Herre min skapare! unga barnet och redan ensam i veriden! Det är väl någon af föräldrarne hon sörjer ? Det är efter modren hon bär sorg, men det vore lagom att bära sorg öfver fadren och hans lefverne. Har du varit bekant länge med hennes föräldrar ? Jo, det är inte sen i går. Jag konditionerade hos fröken Hildas mor, längt innan både hon och jag blefvo gifta. Hennes far och mor voro döda, men hon var upptagen som eget barn hos sin moster och morbror, öfverste Lejonkulas. Det troddes allmänt att hon skulle få ärfva dem -— de voro barnlösa och mycket rika — nå; det hade hon väl också fått, men så kom kärleken i vägen. Löjtnanten, som sedermera blef hennes man, kom dit i huset som adjutant, Det skedde i en olycklig stund, De blefvo kära som klockarkattor båda två: ban friade tvärt, fick ja af flickan men nej af fosterföräldrane. De ville inte veta af honom alls; inte hade ban ett öre och var för öfrigt känd som en stor svängare. Gamle baron, frökens morbror — inte riktiga morbror, för han var gift med hennes moster, — baron eller öfversten, ) Sö Å. B. nir 87 och 89,