Aftonbladet – 20 april 1868, sida 2

begriper dig, Norling, du åtar dig då allt hva d det faller menniskor in att lägga på dig! Kommission, hvad är det för kommissionex? — du måtte väl inte behöfva vara kommiissionär åt Gud och hela verlden, när det finns folk, som gör sådant för betalning? Kommissionär! bäst det är, så ger du tig väl till stadsbud... Se så, se så, min gumma lilla; det är kommunalbefattningar och det förstår du inte. Fru Norling hade väl haft lust att stämma upp en liten aria med brumbas, det såg man klart; men den fick stanna inom läpparne. Det är inte värdt nus, tänkte hom. Karlar taga aldrig reson när de äro hungriga. Jag skall säga honom min sangtimang en annan gång.n Härpå gick hon till skänken och började ordna den begärda frukosten. Under tiden dog sig herrn i huset ned i soffan bredvid fröken Fredrika och var snart inneien Kflig diskussion om priset på kalfskinnskängor med och utan höga klackar. Hvad ser jag? (fru Norling, sysselsatt. med att lägga en servet på det hvitmålade: matbordet, som stod emellan båda fönsterna, råkade kasta en flyktig blick igenom en af essa). SN när man talar ort trollen, så drnsa de i farstun!... Kommer inte der kapten, den välsignade menniskan. Han söker väl dottern, förstås! . Fader Norling reste sig och raltade af till fönstret, Det var bra han kommer. Jag tänkte annars söka hor.om — lagsöka nemligen. Det är öfver fyra år sora han varit skyldig mig perar; och stöflorna sedan, som jag ändå på din begäran lät honom få på krita i vintras — jag har inte sett honom sedandess.