aa a VE assad till bärvarande länscellfängelse. Vid den med honom senast hållna ransakning nekade han emellertid till all delaktighet i brottet och sade sig icke ens känna Blomqvist. Målet Uppslöts för Blomqvists inställande, hvilken för försvarslöshet blifvit intagen på straff-fängelset å Långholmen. samt vittnens inkallande och hörande. 1a — Uddniäsmålet. Falun den 15 April. Ran-Ig sakningen med förre storskifteandtmätaren Koschell, tilltalad för mord å sin tjenstepiga Lovisa Engström, fortsattes n gårdag å hä varande cellfängelse, hvarest Koschell sedan extr: tinget å Uddnäs don 27 sistlidne Mars hållits häktad. Efter det fången, som var iklädd sina kläder, blifvit i ransalmingslokalen inför sedan tj mindre det vid förra ransaknin; förda protokoll ä ä i till lemnade skriftli blifvit upplästa, företedde denne senare protokollerna i två vid Norrala häradsrätt för några år sedan anbängiggjorda mål, af hvilka protokoller väl icke be-A styrktes den af åklagaren vid tinget den 27 Mars HN grund af ett gängse rykte omförmälda förållande, att Koschell skulle vara lagligen dömd för att ha låtit sin hustru undergå en så våldsam behandling, att blodvite deraf uppkommit; men deremot ådagalades dels att Koschell blifvit fö vunnen till äktenskapsbrott och dels att han i rigt mot sin hustru uppträdt på ett ovärdigt och upprörande sätt. ärefter framlemnades af Koschell till rätten såväl två skriftligen affattade intyg, af hvilka det ena, som var andertecknadt af den i förenämnda äktehskapsbrott delaktiga person, innefattande en rsäkran derom, att Koschell under de år, varsnde fruntimmer vistats i Koschells hus, sina tjenare städse iakttagit ett en god husbonde värdigt uppförande, — och det andra, hvilket blifvit utfärdadt af en i Södra teaterhuset i Stockholm boende person vid namn Sofie Asp och bevittnadt af lärftskramhandlaren Vilhelm Ditzinger och bokhållaren Gustaf Åmark, gaf vid handen, I att Koschell, som under sin senaste vistelse i hufvudstaden bott hos förenämnda Sofie Asp, dervid uppträdt under sitt verkliga namn; som ock enat honom sjelf uppsatt längre skrifvelse, hvars innehåll hufvudsakligen gick ut på att bemöta de af åklagaren i dennes skriftliga ånforande vid föregående rättesångstillfälle framställda erinringar, och för öfrigt utgjordes af ctt yrkande, att åklagaren måtte stånda låga ansvar för de beskyllninar, hvilka af denne mot Koschell blifvit gjorda erom, att han skulle ha blifvit dömd till böter för våldsamt behandlingssätt emot sin bustru, förmenande Koschell att åklagaren med afseende infordrandet af protokollerna T Norrala-målen, de der ju, enligt Koschelis åsigt, på intet sätt kunde anses tillhöra den ni ifrågavarande saken, ute-; slutande varit id af dåliga och låga bevekelseunder, bland hvilka Koschell särskildt ville ha amnd den, att skandalisera honom. d Sedan åklagaren med anledning af det andra I; ordningen af förenämnda båda intyg genmält, att! en resande vid namn Söderberg nägoön ar dagarne ! omkring den 16 Mars blifvit i poliskammaren an-! . mäld såsom boende hos bemälia Sofie Asp; och;l derefter i fråga om de i förra delen af Koschells 1 nyss omförmälda skrifvelse framställda bemötanst den förklarat, att iiesamma vederlades af deimå-ip et förda proickoller. samt beträffande det i skrit-!3 velsen vidare å åklagaren gjorda yrkandet att). stånda taga ansvar för beskyllningarne, erinratÅ såväl Qerom, att dessa beskylintagar grundade sig på ett honom af trovärdig Person lemnadt medflande, som att, om än de af Koschell mot hustrun begångna våldsamheter, hvilka i likhet med den ytterst svåra behandling han låtit sina tjenstpigor vederfaras, städse blifvt utöfvade mellan yra ögon, icke kunde ledas i bevis, tan dock af flera under ransakningens gång i dagen komna omständigheter vore fullt berättigad antaga, att dessa våldsamheter i verkligheten egt rum; anmäldes, att egaren af Uddnäs, Per Jansson, oc dennes hustru, Anna Jönsdotter, blifvit inkallade till dagens ransakning, för att än ytterligare höras. Jnder den senaste å Uddnäs hållna ransakningen hade något af vittnena omförmält sig hafva samma afton, då Engström dog, sett en åen hylla i Koschells kök stående tallrik med hackadt kött, och då Koschell af domaren tillfrågades om när och af hvem detta kött blifvit på nämnda sätt tillredt, svarade han, att detsamma sedan flera dagar varit sålunda stående på hyllan och onsdagen den 22 Januari, Engströms dödsdag, redan öfvergått till förskämning. Det var med afseende på denna omständighet, som ofvannämnda båda personer nu skulle höras. Anna Jönsdotter och Per Jansson, hörda hvar för sig, förklarade tammanstämmande att den förstnämnda (Anna Jönsdotter) på fö middagen den 23 Januari, således dagen efter Engströms död, blifvit af Koschell, som då befunnit sig inne hos värdfolket, anmodad att gå in j dennes köl och hemta en dörstädes på en hylla stående tallrik med kött, hvilket hon derefter borde uppsteka. Amnma hade äfven villfarit denna begäran, hvarefter Koschell bjudit henne och Per Jansson att äta af anrättningen, hvilket de ock illa tre gjort, dervid vittnena för sin del funnit köttet vara smakligt och icke surnadt, utan till at fullt dugligt, och att äfven Koschell låtit sig a rättningen väl smaka, kunde vittnena bestämdt 1 ;yga. Koschell, nu af domaren tillfrågad huru härmed rätteligen hängde tillsammans, var genast till hands med en ny historia, Hvad Anna Jönsdotter i fråga om denna omständighet berättat, vore det sannaste af all hvad hon hittills haft att meddela. Men detta kött vore icke detsamma, hvarom förut varit taladt, utan det hade den 22 Januari på eftermiddagen, kl. mellan 3 och 4 blifvit medelst hackmaskin tillredt af Engström. Af lomaren uppmärksamgjord derpå, att Koscheli vid föregående tillfällen förklarat, att något ätbart kött nämnda dag icke förefunnits i köket, före let Engström begifvit sig ut i skafferiet, som skett just i afsigt att hemta kött för att på omnämdt sätt tillredas, men derifrån hon omedelbart vegifvit sig in i sängkammaren, hvarest hon skurit iig, svarade han med sin vanliga oförsynthet och bbekymrad om sammanhanget, att man med en dylik maskin kunde på en timma hinna att hacka mycket kött. . Härefter framlemnades af åklagaren en af KoSchells förra tjenstepiga Maria Thunstedt undertecknad skrift, hvari hon, jemte framställande af len begäran att kronofogden Bergsten måtte till-): åtas att i sådant fall föra hennes talan, yrkade, tt Koschell måtte stånda laga ansvar fö vid särskilda tillfällen och på mångt misshandlat henne under don tid hon varit i hans Jenst. Thunstedt, som var Pbersonligen tillstädes, illfrågades om bon vidhöll sina i skriften gjorda s påståenden och svarade härpå jakande. Då emelertid den vid tillfället sittande rätten icke vore agligt forum för detta mål, förklarades att de mena skulle remitteras till vederbörlig domntol. innen Thunstedt afträdde tog Koschell till orda, Aotande henne dermed att hon skulle komma att må illa, derest hon icke skaffade sig vittnen. , Åklagaren gjorde nu en sammanfattning af de omständigbeter, som i målet förekommit, påpekande dervid bland annat, att medan, såsom följder af den utaf Koschell föregifna brottningen emellan honom och Engström, å den sistnämdas egna dv k I lik funnos icke mindre än 9 större blånader för-. tom en mängd mindre sådane och tet till mycR kenhet afslitna håret, så hade icke visat sig det minsta skadad; nställde derefter sina slutpåståenden, hvilka gingo ut s på, att, då Koschell, som antages hafva velat våldaga Engström och dervid mött motstånd, icke blott tillfogat henne de meranämnda skadorna utan äfven tagit henne afdaga, han måtto-få umvälda detta sitt brott enligt 14 kap. 1 straffagen af den 16 Febr. 1868 Beträffande Thuntedts angifvelse, anhöll åklagaren att detta mål måtte öfverlemnas till vederbörlig domstol. å domaren sedermera vände sig till Koschell ned det spörjsmål, om han icke bade någon anvan bokännelse att afgifva, svarade Koschell nerande, hvarefter domaren gjorde honom uppmärkam först derpå att läkaren, som förrättat obdukionen å Engströms lik, tagit på sin ed dels att Engström icke är skuren med en täljknif utans ned ett hvassare instrument, antagligen den förut örebragta ralknifven, och dels att Engström ick Nifvit skuren två gånger utan endast en, -— tvi mständigheter som juridiskt vederlade hh d Coschell hittills i sådant afseende uppgifvit, — amt sedermera derpå, att under det Koschell uppja, ifvit, att vid hans andra inträde i sängkammaren lodet skulle hafva kolkat ur såret å Engströms als, så ha deremot de båda vittnen, som strax efer honom kommo in i sängkammaren, förkla tt såret redan var torrt och att blodet lefrat ä På domarens förnyade fråga dels om han icke, för tt lugna sitt samvete och för att bringa sanninen i dagen, ville af telse, och els om ban för en beki nnelses a ig generad af de många tillstädes oschell åter med Efter en stunds ens! s E ila