Aftonbladet – 18 april 1868, sida 3

vi skola bemöda oss att fortsätta, finna våra isare i det föreliggande häftet af arkivet. — Slutet af den nya tidskriftens Januarihäfte meddelar de uppgifter, hvilka uti mogenhetspröfningarne vid åtskilliga svenska li stalter blifvit gifna, bland hvil också skola finna mycket för dem nyttigt. . Härmed rekommendera vi ännu en gång till den sorgfälligaste uppmärksamhet denna nya företrädesvis åt den matematiska och fysikaliska undervisningen egnade tidskrift, till hvilken vi ännu ofta hoppas att återkommax Grunert. Om fusfliden i Norge. Til Arbeideis Aerc og Arbeiasomhedens Pris. Ved Eilert Sundt. Andet Op!ag. (Kristiania 1867—68.) För några dagar sedan hade vi ljen att emottaga detta arbete, hvars författare är en af sitt fosterlands ädlaste söner. Han har redan i många är egnat hela sin verksamhet åt arbetarnes, åt de fattigas tjenst. Han är filantrop i ordets sannaste bemärkelse, och det är derföre som han blifvit anställd i det oftentligas tjenst for at studere Fattigfolks Kaare og Seder i Norge En sådan befattning kan ej utföras i studerkammaren. Man måste ställa sig i personlig beröring med arbetarne, med de fattiga, både i ad och land, besöka dem i deras hem, göra sig förtrolig med deras seder och lefnadssätt, mla upplysningar, utan att bli misstänkt, gifva råd och tröst, varna och klandra utan att såra. Detta är Eilert Sundts mission. Troligen finnes ingen man i Norge så vidsträckt känd af de fattiga, ingen som besökt så många arbetarefamiljer som han. Om somrarne vistas han på resor inom landet. Han underkastar sig äfven villigt mödosaml. ma vandringar längt upp i fjellen, går från gård till gård, från den ena husmansboningen till den andra för att lära kä mottages icke alltid i b ty han är kanske en spejare, uts taga reda på om de kunna uthärda en högre beskattning. — Men han säger sitt namn — ja, så är det Sundt, han som i flera år skrifvit så mycket om och för folket, skrifter, som i tusentals exemplar äro spridda i hela landet, det är fante-Sundt, han, som gjort så mycket för fanterna (zigenarne), hvilka han äfven känner så väl att de nästan anse honom vara af deras stam, och som de med mycken stolthet omtala har tjenat upp sig och blifvit pstormand i Kristiania. Snart är han på ista fot med det rika eller fattiga värdfolket, som han besöker, och man hör nu så gerna på hvad han säger och meddelar så gerna hvad han önskar veta. Vi behöfva väl icke säga att dessa mödosamma vandringar äro förknippade med stora fö sakelser! Ett stycke bröd och en skål mjölk ir ofta den enda föda han får på hela dacen; men det är också icke på lustresor som han färdas, han är ingen turist i vanlig bemärkelse, som reser för att döda tiden på det behagligaste sättet. Han vill göra nytta, och det är alltid besvärligt. Det är likaledes påtagligt, att en person, som gjort till sitt kall att lefva och verka för arbetsklassens moraliska och ekonomiska lyftning, måste vara utrustad med ovanliga kroppsoch själsegenskaper. Han är en medelålders man, ingalunda starkt byggd, men till en förunderlig grad seg och uthållig. Det är den lugna, men ihärdiga entusiasmen, som skänker honom kraft. Ian eger tillika en beundransvärd förmåga att genast komma på vänskaplig fot med hvar och en, att tillvinna sig förtroende hos alla och att göra lem af arbetsklassen, med hvilka han sätter sig i beröring, äfven de mest obildade, öppenhjertiga och meddelsamma. Sundt tillhör deras antal, som anser att husfliten är af stor betydenhet och utgör ett oafvisligt vilkor för välståndet, framförallt hos allmogen. Men för att kunna befordra den var det ju nödvändigt att känna huru och hvar den idkades, Sundt företog nu icke blott sjelf resor i olika trakter af det, utan han satte sig skriftligen i beröring med förmanskaperna och med ett stort antal personer, af hvilka han begärde och äfven erhöll värderika upplysningar. Det är d dels meddelade, dels af honom sjelf vade talrika upplysningar, som han ordnat och framlagt i nu föreliggande arbete, hvil ket är skrifvet i första rummet såsom under: sning och vägledning för allmogen, men af stort intresse äfven för de bildade samhällsklasserna. Sundt anser, och deri har han utan tvifvel rätt, att husfliten har ett stort allmänt intresse, då den idkas på de tider och sysselsätter de händer, som icke upptagas af hufvudnäringarne; och då det kan antagas! att det folk, som åt småsysslorna egnar enl klok omtanka, använder ändå mera flit och allvar på sina vigtigaste arbeten, så kan husslöjden tjena som gradmätare för sjelfva arbetsamheten, denna folklifvets hufvuddygd, hvilken det är en glädje att betrakta och af stor vigt att förstå och bedöma rätt. Han skiljer emellan den husslöjd, som bedrifves för fyllandet af familjens egna bebof, och den? hvilken idkas såsom biinkomst. Den förra ir naturligtvis allmännast och den är mest af behofvet påkallad, men när den uppdrif-! vits till en viss grad af konstfärdighet antaser den lätt karakteren af handtverk. Trak ter finnas i Norge, der husfliten tager hvarje stund mellan gårdsbruksarbetena i anspråk och sysselsätter hvarje hand i familjen, och der den äkta ursprungliga husfliten så bedrifves att hvarje bonde är sin egen smed, carfvare, skomakare o. s. v. och hans hustru och döttrarne spinna, a, väfva och sy för allt husfolkets behof. I andra trakter åter har husfliten inskränkt sig till vissa artiklar, som tillverkas till afsalu. Der har arbetsdelningen redan börjat. Men af Sundts intressanta skildringar af den norska husslöjdens olika facer framgår att den, liksom hos oss, är företrädesvis hemma i glest befolkade och afsidesliggande trakter. Ju mera befolkningens arbetskraft taes i anspråk för jordbrnket, ladugårdsskötseln, skogsbruket — med få ord sagdt de mera inkomstgifvande näringarne, ju mera kommunikationerna förbättras, ju mera folkmängden tillväxer, desto mera inskränkes husslöjden till det aHra oundgängligaste och arbetsfördelningen inträder. I tätt befolkade trakter kunna visserligen arbetarne egna sig ät vissa husflits-specialiteter, men de antaga då oftast karakteren af en fabriksartad industri, som är motsatsen till gammaldags husslöjd. Under de goda åren på 50-talet upphörde nästan öfverallt husslöjden på landet, hufvudsakligen derföre att arbetslönerna blefvo tör höga, och det föll sig vida billigare att köpa, n att hemma förtärdiga de artiklar som förr hemma förfärdigades. Spinnrocken försvann, väfstolen stannade, ty man köpte både garnet. och väfnaderna för billigare pris än det hvartill dessa artiklar kunde förfärdigas i hemmet. Nu åter, sedan svåra år inträffat, sedan penningetillgången aftagit och arbetslönerna fallit, så har husfliten återigen 186) finna anmälanden af den likaledes hit hörande hr Hoiels skrift, af hvilken — i förbigående sagdt — enligt ett oss gjordt ganska nöjsamt meddelande, snart en andra afdelning utkommer. Endast sådan verklig matematisk tydlighet, klarhet och bestämdhet vid utvecklingarne af i fråga varande vigtiga ämne skola åt detsamma förskaffa och betrygga dess särdeles önskvärda inträde i den matematiska undervisningen. Derföre rekommendera vi RR: repade gånger jemte Cauchwys arbeten särskildt