Aftonbladet – 18 april 1868, sida 2

fått en nyans i tegelrödt; hvilket alltsammans i förening tager sig mera brokigt än egentligen vackert ut. Fru Norling påstår dock, att det betyder alldeles ingenting; ty ihvardagslag kan ju förmaket gerna vara otäckt — det vill säga möblerna kunna då få sig utan omsvep; när det skall vara fint sätter man på hvita shirtingsöfverdrag. Det ser så förnämt ut och förmöget tillika, tycker fru Norling och det är ingen som motsäger henne. Klockorna i stadens kyrktorn hade nyss slagit åtta på morgonen och S:t Johannis fårbjellra pinglade med, men kom som vanligt på efterkälken. Vid den perlfärgade salsskänken står fru värdinnan sjelf, sysselsatt att räkna in. silfver som föregående dag varit utlånadt att begagnas vid ettjkristningskalas hos en grannfru. Fru Norling är en liten trindlagd fyrtiårig jam med mörkbrunt glänsande hår och dito gon — ögon att köpa fisk med, som man säger. Tack söta Fina för lånet! Jag tror väl att alltihop är som det skall vara! Den nyssnämnda grannfruns syster som burit tillbaka långodset gör en liten nigning, atföljd af en vänskapsfull grimas. Syster Sofi och jag tvättade sjelfva allt silfret, så att det nte skulle slås bucklor på, och inte har det kunnat bli bortbytt; vi hade inga skedar märkta med N. mer än edra. Kommeraldrig i fråga! hos så ordentligt folk... två dussin matskedar, knifvar och gafflar, tre dussin teskedar, sockertång och tesil; det har sin riktighet. Tesiln begagnade viinte. Fröken Kristin, som hjelpte till med serveringen, sade att det inte var modernt. Fröken Kristin! hvad är det för en matadura?. fru Norling slog en knyck på nac