Du följer väl med till Stallmästaregården? Min vagn håller dernere vid vägen. Våra vänner ÖO. och S. skulle möta oss och lilla Clementine fick tillsägelse att ha middagen i ordning om en timma. Gretven lade sin arm i sin väns, sköt den fina gråa kastorhatten ned i pannan och promenerade framåt landsvägen, der en landa, dragen af ett par eldiga foxar, väntade. in betjent i rikt livrå slog ned fotsteget; de begge herrarne stego upp och hela ekipaget försvann snart i en molnsky af damm. Emellertid ilade fröken von Turne med snabba steg förbi slottet samt vek af åt höger uppför en liten gångstig. Ett äldre fi timmer, som var sittande på ett säte i heten, steg nu upp och gick den unga flickan till mötes. Mitt stackars barn, du ser så upprörd ut. Hvad fattas dig? yttrade den gamia frun, oroligt deltagande. Ack, min tant..., flickans röst darrade och hon lyckades blott med möda återhålla de framqvällande tärarne. Hvad var det jag al Itid sagt! Han vill inte lemna Stockholm, gamla damen gjorde en som stod i et anade mig. Den atbörd af häpnad, kärande strid med hennes försäkran om att ha på för hand gissat utgängen. Gud trösta oss för den förderfvade, förhärdade menniskan. Jag ber er, min tant, glöm icke att det är om min far ni talar; på fröken v. Turnes bleka kind upprann en mörk rodnad. Vacker far, utbrast den gamla frun harmsen, utan att a akt på den unga flickans motvilja att vidröra detta ämne. Jön skön juvel till far, i sanning! 5 han plågat lifvet ur sin hustru, den för Fliga menniskan, tänker han helt liknöjdt öfverlämnä sin egen dotter åt sitt öde och