Aftonbladet – 15 april 1868, sida 2

bref i ditt bjerta tills jag komnisr; tala med ingen derom, icke en gång med iu mor. Vi båda måste först hafva biktat för hvarandra öga mot öga och förlåtit hvarandra allt. Tilldess, Gertrud, dyra syster, blott ännu ett ord: bevara henne åt mig! Det kunde väl ha dröjt en halftimma innan Elses kalla, af tårar fuktiga kind smög sig intill systerns. Tack, Gertrud, sade hon vekt, det är ou öfverståndet och jag vill pu lugnt vänta på honom. På honom, Else!... Kära lilla syster, det ir blott i sagorna som prinsar fria till fattiga herdinnor. Men jag är ju en prinsessa, log bon me ankoliskt. Du har ju sjelf sagt det så ånga gånger. Kasta således bort all onölig sorg! Trogen kärick har väl utfört större verk än öfvervunnit sådana obetydliga hinder. Dem trampar man under fötterna, bara man har en fast vilja. Och vid det hon talade så, kastade hon med barnsligt trots hufvudet tillbaka, gick hastigt upp och ned genom rummet och löste sina tunga svarta flätor, så att håret föll ned omkring henne. som en mantel. Hon syntes då för den undrande systern som en verklig könuvgadotter: Hur skön var hon icke! Ännu tårar i de långa ögonhåren och Jock blicken strålande at tillförsigt, kärlekelycka och hopp. Ansigtet var blekt; blott je fint formade Tipgrarne brunno i mörk purpur.... Kärlekens kyssar hade öppnat den slutna knoppen — den glödde nu i full blomma. 7 Denna gång var det Gertrud som för somnade, Hon lade sitt betungade hjerta med alla des i an hon slur Bed med bredvid he I himmel komma, Jiva fronmal Men otta Pm den trogna Gertrod upp ur qvalfulla drömmar och tyckte sig då vid fampans matta sken se Else sittande vid fön