ot j verk. Ett ständigt upprepande af sam ; konstfärdigt varierade motiv talar visserli; tt Jom både lärdom och formfulländning, men aj detta motiv icke dessmera stort och mäkt kan icke heller något stort srundas der a Jutan det hela förefaller swarlikt en fix i ajett halfsjukligt enahanda. I instrument a tionen tycktes arbetet likväl likasom de fle: kjsom flutit ur Gades penna, vara af rikt I tigt värde. n) Såsom konsertens slutafdelning gåfvos s iljnummer ur Frithiofs Haga, hvarmed Y r j odödlige skald hyllats af Max Bruch, t kompositör, om hvars antecedentia blott t oss bekant att han är född år 1838 och a i han, i likhet med de flesta tyskar, skrifi i en Loreley, som år 1 i afgjord framgång Vanskligt är att skall hafva m uppförts i Mannhei , fter första representati v nen afgifva ett bestämdt omdöme om en to; -Idikt af dennas egendomlighet och omfat ning. Hvad vi snart tyckte oss finna oc Ö allt tydligare kände var emellertid att t nerna icke på det sätt som för svenska sir . nen skulle hafva varit kärast och förefall naturligast mosvarade diktens anda, san skildt Frithiofs parti, som rätt föl tjenstfullt sjö af hr Sandström, mind: I lyckadt återgaf sagans hjelte, och lät hono1 uppträda med en min af öfversatt, af främ ing som alls icke klädde honom. I Hem rden förekom längtan, i Atskedet sak J naden som känslor af Weltschmerz,, af e sentimentalitet, hvars ofantiighet gjorde de passande för ett större fädernesland än vårt Deremot fanns i Ingeborgs klagan en frisk yppig uttryckskraft, som icke kunde förfel: ut ansla, helst när fru Michaölis herrlig: imma och förträffliga föredrag blef tolker derför; och at Vikingabalken hade kom positören gjort ett klangoch effektfull praktnummer med mycken Schwung och åtminstone formel styrka. I Baldersbålet, funno vi åter vår hjelte väl tyskt röfvaraktig, men tempelbrandens fasor voro icke illa tecknade i orkestern. Det hela föreföll som diktadt af en Sturm-und-Drang-Geisto, som med mycken käckhet griper verket an och har rätt att vara oför kt, emedan han hvarken saknar ideer eller insigter i det tekniska, och emedan de ord han valt till ämne icke kunnat öfverväldiga honom så som de skulle gjort om han varit Tegners landsman och kunnat uppskatta deras öfverlägsenhet; och vi tro pi grund af detta prof gerna att hr Bruch har framtid, i verkligheten, likasom han onekligen har det i genren. Den kör, som utförde flera af kompositionens vackraste detaljer, var förträffligt inöfvad och äfven i anscende till styrkan en bland de bästa vi nge fatt höra. Vi förmoda, att allmänheten någon gång tillfälle att förnya bekantskapen med denna i flera hänseenden intressanta tonskapelse, som visserligen nu icke tycktes ljupare anslå, men tvifvelsutan kan vinna mycket vid återhörandet. Naturligtvis gafs len på tyska, som billigt var, då komposiören, i sin goda rätt, ingalunda slafviskt ydt. poemets rytmer och men iljd; och iom i allo var lyckligast, ty bättre är väl utt höra Tegner öfversatt än att finna honom rrängerad på nya metrar af något skaldeliminutivum, huru svenskt som helst. Förutom af de solister och den kör, som amverkade i presentationen af denna nyhet, inderstöddes konsertgifvarne förtjenstfullt och ramgångsrikt af fru Jacobsson, som sjöng Igathas stora aria ur Webers Iriskytten, ch af fröken Högfeldt, som föredrog en af amme mistares berömdaste pianokompositioer, F-moll-konserten med marchen. De egge artisterna gjorde sina talanger lyckligt ällande till en grad, som blott en viss räddsla unde förringa och belönades af auditoriet red inropning och liftigt, välförtjent bifall. EARYOTST ARGA STATS