Krönika. Inom de skandinaviska kretsarne i norden har de senaste dagarne herrskat en stark spänning, sedan man fick veta att danska krigsministern rest till Paris; ty hvad skulle han väl der att göra om icke för att afsluta en allians med kejsar Napoleon, gående ut på att med godo eller ondo taga tillbaka Nord-Slesvig från den preussiska örnen. Då kom ett telegram till Stockholms Dagblad och man läste i onsdagens nummer: Berlingske Tidende förklarar officielt: Krigsministerns resa saknar all poli betydelse, den är företagen endast för rekryters öfvande., Hvad förstår väl Berlingske Tidende och Stockholms Dagblad med politik, om de förklara att de utan all politisk betydelse när danska krigsministern reser till Paris för att öfva in rekryter? Tänk bara om Napoleon skulle skicka sin krigsminister till Kjöbenhavn eller Stockholm, för att lära vara rekryter att skyldra gevär och fälla bajonett! Skulle det vara utan politisk betydelse? Nej visst intel... Resultatet af den danska krigsministerns resa kan omöjligt blifva mindre, än att han återvänder hem till sitt land med en hel arm väl öfvade rekryter, som hjelptrupper för den tillämnade striden,,. Så hoppades alla skandinaver, tills man fick den upplysningen att dauska krigsministerns resa var recregjuas öremed, hvilka danska ord man öfversatt med rekryters öfvande, i stället för att låta dem behålla sin verkliga betydelse, som är, att ministern farit ut för att som man säger krya upp sig,. Kjöbenhavn lärer i sommar få besök af några hundra parisare, som komma med sina sångarbantr i Spetsen för att tillsammans med de danska bröderna stämma upp sina sånger, Donna underrättelse ger en viss bekräftelse åt de rykten som hördes förliden, sommar, att man i Paris nästan allmänt trott att Upsalasångarne voro från Kjöbenhavn, ty helt naturligt tänker. man att de franska sångföreningaine komma för att helsa å Segrarne vid den, stora såmgartäflingen 1867, — — Kanonskott och hurrarop ha för Stockholms invånare förkunsat att landets fader återvändt för att fatta styrpinnen i sin hand, sedan statsskeppet under fjorton dagar fått kryssa fram mellan skären kommenderadt af underbefälet. Också har en beständig oro under denna tid herrskat ända fråg kölrammets invånare till utkixen uppe I masten, och det var med den ipgerligaste belåtenhet folket i onsdags afton kröp till kojs och somnade vid den rogifvande tanken: Nu är gubben ombord! Ungefär samtidigt med konungen lianade den store magnetisören Hansen orges hufvudrtad, men med helt andra känslor än den kungliga gästen. Hr Hansen förklarade nemjNgod, att han skuddade stoftet af sina fötter då han lemnade det otacksamma Kri. stiania, der man hvisslat ut honom då han på publiken ville pröfva sina magnetiska experimenter. Det är verkligen förvånande att norrmännen visat ett så uppenbart förakt frö