ser det ut som man i hans fädernesland ej kände hans förtjenster i denna riktning, och och England synas de ej heller ckligt uppskattade, förmodligen emedan man, under den pågående striden om huruvida fransmannen Champollion eller engelsmannen Young hade äran af den första upptäckten, glömde hvad båda dessa män hade föregangaren Åkerblad att tacka för. Jag vill just ej säga att man med flit uraktlåtit att framhålla Åkerblads förtjenster; men det faller en hvar lätt i ögonen att hans efterföljare i dechiffreringskonsten tillade sig så mycket större ära, ju mindre de voro sin förezångare skyldiga. Detta synes Champollion ha insett, om vi få tro Youngs polemiska ord. I afseende på den demotiska skriften synes Champollion ha uträttat högst obetydligt. De få hänvisningar till den han har synas helt och hållet grunda sig på Åkerblads undersökningar, ehuru han, som jag förut haft anledning att yttra, upptog Åkerblads resultater utan att nämna honom. Tyskarne låta dock Åkerblad rättvisa vederfaras. Det visar sig af Schwartzes gedigna arbete Das alte Aegypten och af den plats i dechiffreringens historia Lepsius på sina föreläsningar gifvit Åkerblad.