Komedien Blommor i arifbänlk behöfva v nu ej underkasta någon förnyad granskning helst omdömet om den ej behöfver underg någon revision. Dess brister, den något ten dentiösa hållningen, den diskuterande dialo gen och den mindre fasta anläggningen, son gör fjerde akten till ett upplysande bihan; till de tre fö sta, hvilka sjelfva ej ega någo strängt sammanhang sinsemellan, kunna i all: ser ej fördunkla förtjensten af en all. ertygelse, mycken iakttagelse oc! i åtskilliga karakterstecl kningar sam en rask och underhållande utveckling a af handlinge Den egentliga uppmärk: amheter denna gång förtje emellertid utförandet som numera delvi: vergått i andra händer Bland de unga pensionärerna, som alla inneha nya roller, märkes främst fröken Lindq som den qvicka och odygdiga Erikt Larsson, i hvilken tacksamma karakter hor utvecklar lika mycken dramatisk intelligens och abandon åt uppgiften som i sin förra hufvudroll. För dem, som trott att denni unga skådespelerskas framgång i Min ros skogen berott på rollens särdeles lyckliga läge för hennes individualitet, bör hennes lika utmärkta spel i Blommor i drifbänk tjena son öfvertygande bevis på en för hennes år högst ovanlig mångsidighet och klarhet i uppfattningen. Näst henne framstår fröken Dahlqvist i Clara Hjelms ädla parti. Anna Holm: den förödmjukade underlärarinnans, karakter synes ej passa alldeles väl för fröker Sandberg, som dock med sin säkra takt dera: gör hvad hon förmår. Scenerna med magi ter Bruus vittna isynnerhet om scenisk smak Bland öfriga medspelande, de flesta innehaf vare af sina förra roller, återser mar med synnerligt nöje hr Broman som magister Bruus, utan tvifvel hans bästa roll pi senare tider, fru Iledin som den skenheli och krypande fröken Palmen och fröker Bock som förste lärarinnan Flöria. Afven de återstående ge sina partier öfverhufvud att intrycket af det hela blir särdeles fördelaktigt. Fru von Liihmanns afskedsrecett i tisdags beredde den talrikt samlade publiken tillfälle att bringa den omtyckta skådespelerskan sitt farväl. Recettagerskan uppträdde som Ceccile i den tokroliga komedien Herre, var så god och tag bort er dotter! samt som Britta i En midsommarnatt i Dalarne, i hvilken senare förträffligt instuderade roll hon länge firat. och jent att fira en verklig triumf. Äfven denna afton syntes publikens stämning, hufvudsakligen genom hennes utmärkta spel i det senare stycket, ovanligt liflig, och fru v. Lihmann iksom flere öfriga medspelande erllo bevis på dess bifall. rskildt inkallades recettagerskan tvenne gånger efter slutet och syntes med verklig rörelse taga afsked af Stockholmspubliken och den scen, hon så länge och med så mycken förtjenst tillhört.