SLOTTET VID WESER, ) En sannfärdig historia ar ELISE POLKO. Öfversättning af Lea. : På aftonen sutto de båda familjerna tillsammans vid den enkla måltiden hos Werners mor. Gertrud gick sysslande af och an, som om hon varit dotter i huset, och stundom kände bon sig som buren på vingar, stundom erfor hon hela den sorgliga känslan af det stundande afskedet. Och under det man drack af det gnistrande rhenska vinet som amtmannen medfört, framtogos, på Elses enträgna begäran, de små hvita sidenskorna ur sin glasbur, och Else höll dem förtjust i handen. Sådana fötter kan endast en prinsessa ha, menade Elses mor, och drog ovilkorligt in sin egen, ganska bastanta, under klänningsfållen. Jag tänker skorna skulle passa vår lilla Gertrud, sade prestfrun med en betydelsefull blinkning. Fram med edra fötter, flickor, sade amtmannen muntert. Ett ljus ställdes på golfvet och Gertruds vackra fot kom till allmänt åskådande. Djupt rodvande afdrog hon den nätta läderskon och satte darrande foten i prinsessans sidensko. Men ack! det vick som i sagan — skon var för liten. Det halp ej hur man än drog, och Gertrud afstod förvirrad från ytterligare bemödanden, rBen posmer blott Bison, sade Werner, och 4) Sö A.B. nr 10, 78, 79, 81 och SA