vi ha fått i stället: en prins, du, en riktig, ordentlig prins med sin guvernör, en graskäggig öfverste och tvenne tjenare. Vär nye gäst är visserligen bara helt ung och har blott ett helt litet landskap, efter hvad pappa säger, samt är dessutom icke arfprins, men mamma och jag voro dock i början litet förskräckta och tänkte att ingenting skulle vara godt. nog för hans höghet. Blott umgic in början med honom alldeles som med en like och vi funno rätt snart att allting smakade honom förträffligt och att han öfverhufvudl taget betedde sig som en menniska, som riktigt är i sitt esse, som man säger. Vacker är han icke, efter min ket blond, fin och spenslig som en gurerna i din mors glasskåp, och indt honom hit att undanhalla honom från krigshvimlet, it emellertid hans egen håg lär stå. Man har latit honom tro att han härifrån skall sändas direkte ut i striden och nu väntar han täligt på kallelsen. Else tycker emellertid att han ser ut som en äkta prins, st alla sådana ej kunna vara så sköna om Louis Ferdinand. Men öfversten tyckes finna vistandet här något ensligt och rier dagligen öfver till M:s fästning jjunt tervänder oftast först om aftonen. Dp prinsen vär ledsagare, eftersom han hellre stannar hemma, och så springer han efter oss i trädgården, i källrar, bodar och kök. Mamma ter det passera, eftersom hon är ganska intagen af honom. Nyligen halp han oss att upphiänga tvätt, men han kom icke längt, ty då han hängt upp en duk på ena ändan af linan, og Elise den halfvan af duken hon hade at g, rätt öfver hufvudet på honom. Det oaktadt höll han sig i hennes närhet hela tiden, ända tills mamma ropade åt honom att öfversten var hemkvmmen och hade frågat efter ag kan tro att hans fader